Vätternpaniken #1

Äsch då – varför hålla inne med godbitarna?  Unleash the fury, nu åker vi – jag tänkte bjuda på VÄTTERNPANIKEN .

Ingen har väl missat att jag ska cykla min första Vätternrunda i subgrupp med Sveriges coolaste tjejer. De är snabba, starka, snygga, vältränade och rutinerade. Jag ser fram emot det väldigt mycket – men förtjusningen är såklart skräckblandad i vanlig ordning.

Min form är bättre än någonsin, tack vare de fantastiska träningstips vi fick av Mattias Reck på vårt uppstartsläger i Borlänge i höstas, och den grymma insats Tobias på Ryggcity gjort med att träna mig hel och stark under vintern. Man får inte heller glömma alla grymma träningskompisar som lagt mig på för snabb rulle och peppat när mjölksyran varit överjävlig och allt har känts hemskt. Men ändå – herregud; hur får jag alla detaljer att stämma så att jag kan hänga med och gå i mål på utsatt tid? Runt sjön kommer man ju alltid på någon form av envishet men jag vill ju så gärna vara med SubXX Team Naturelle-klungan hela vägen.

Hursomhelst, problem är till för att lösas, panik är väl bara okunskap och onödigt energitjuvande – det finns bara en sak att göra. Hitta svar och smarta lösningar. Här kommer de stora puckarna på paniklistan, och då har jag plockat bort alla svärord så att ni inte ska få ont i ögonen:

1.Hur funkar ett landsvägslopp? (Löser den i morgon, sticker och kör Yngaren Runt så jag vet vad som väntar när det är dags för Siljan Runt med brudarna från SubXX Team Naturelle nästa helg)

2.Hur i hela faderullan ska jag dosera dricka runt pölen? Två flaskor vätska ska räcka 15 mil, vi har ETT stopp inplanerat. På Billingeracet gick det åt i alla fall tre flaskor på 7,5 mil – jag stannade i varje depå och åt och drack och fyllde på eftersom jag tappat ena flaskan. MTB kanske kräver lite mer dricka dock eftersom det är en helt annan typ av cykling. Tål att funderas över.

3. Äta. Mat. Mat. Mat. Bars. Gel. Godis. Salt. Socker. Kramplösande tabletter. Har för mig att någon sa att det är bara att börja äta redan i startfållan – men hur mycket ska man ha med sig då. Pilla i sig socker konstant i åtta timmar, det blir ju några bars det. Hmmmm….

4. Tänk om jag har apdåliga ben just den 16 juni??? Måste definitivt dubbelkolla alla papper jag har liggandes gällande upplägg och cykelträning så jag har koll på hur jag bäst håller snurr på benen veckan innan – men ändå stå i startfållan och vara pigg som den där berömda mörten.

5. Övriga frågor. Tänk om jag sover dåligt natten innan? Tänk om jag inte lyckas pilla i mig någon frukost? Tänk om jag blir förkyld, glömmer något livsviktigt hemma, blir kissenödig strax efter start och får knipa i femton mil? Undrar hur dåligt man mår efter 30 snabba mil? Undrar hur rejäl svacka man kan ha och ändå piggna till igen? Tänk om jag får punktering? Ska man behöva ha två slangar med sig? Är det läge att rusa iväg till cykelaffären och skaffa en camelback? Gör man sig en otjänst om man försöker ställa in sig mentalt på att det eventuellt inte går att hänga med hela vägen i det höga tempot?

Tror jag stoppar där, sväljer den förbannade stoltheten och sätter igång med att peppra frågor till folk omkring mig istället. Ni som läser kanske har lite råd att komma med? I vanlig ordning är jag nog inte den enda som lägger lite för mycket energi på att oroa mig och tro att alla andra har så himla mycket bättre koll. Paniklösarbloggen är igång!

Snor ett citat och en bild på världens vackraste sjö i solnedgång från min fantastiska moster Elisabet hemma i Småland: “Vättern, visst är det något särskilt med den pölen!”