TRE år utan snus!

Idag är faktiskt en ganska stor dag för mig. En dag med en sådan där viktig milstolpe jag längtat efter att få bocka av. Jag har klarat ännu en av de berömda tre-buggarna som man refererar till när man pratar om nikotinavvänjning. Tre dagar, tre veckor, tre månader, tre år. Tre år! TRE ÅR!

TRE ÅR! TRE ÅR! TRE ÅR! TRE ÅR! TRE ÅR! TRE ÅR! TRE ÅR! TRE ÅR! TRE ÅR! JAG GJORDE DET!

Jag började röka och snusa när jag var rätt så mycket alldeles för liten för det och min fantastiska mamma gjorde allt hon kunde för att göra det så svårt som möjligt för mig, men jag är lite för envis för mitt eget bästa och borde spärrats in någonstans på bröd och vatten och andra saker som inte var farligt och inte blivit utsläppt förrän i 25-årsåldern, men så gör vi ju inte med barn i Sverige. Ett tag när jag var på vift i en spännande storstad i utlandet rökte jag två paket cigaretter om dagen. Så sjukt äckligt, det riktigt vänder sig i magen när jag tänker på det nu. Så småningom slutade jag röka och gick över till snus helt och hållet och gjorde lätt av med en dosa om dagen. Också väldigt, väldigt äckligt. Och dyrt. Och äckligt.

Det var galet svårt att sluta. Lika lätt som det jag har för att bli beroende av substanser som inte ska vara i kroppen – lika svårt var det att sluta. Jag skrev om det, och det hjälpte som alltid att skriva. Fast såhär i efterhand – när jag läser min abstinensblogg – inser jag att det allt är lite förskönat ändå. Det var riktigt överjävligt sjukt jobbigt! Men jag gjorde det. Bra jobbat mig själv!

Här hittar du oktober 2009 – en mellan raderna väldigt arg blogg!