Ni vet den där bilden man har i huvudet av hur man vill att saker och ting ska vara? Hur härligt och perfekt och lyckat det kan bli? Jag lyckades verkligen göra min måndagsmorgon sådan – som min drömmorgon, som jag mest brukar föreställa mig men inte åstadkomma. Gick upp vid sju, drack en kopp kaffe, hoppade i träningsläger, brände av lite prehabträning inne och stack ut för att spring-gå. Tog mina sandaler som funkade hyfsat för ändamålet och sprang mig svettig. 15 sammanhängande minuter framfota/barfotalöpning – helt utan smärta. Hittade en bänk och gjorde några stabilitets och styrkeövningar. Mötte en kvinna som tittade skeptiskt på sandalerna. Strålade tillbaka, med frisk luft i lungorna, sommarplåga i lurarna och lite löpendorfiner i kroppen.
