Om att sälja sina ord

I morse postade jag ett inlägg om försäkringsfunderingar. Jag hade redan planerat att skriva om det och hade utkastet klart i bakhuvudet när ett företag hörde av sig för en försäkringstjänsts räkning. 

Kan du skriva om försäkringar och länka till oss? Jag skulle få femhundra kronor. En femhundring extra är ett välkommet tillskott, att leva prylsport kostar på, så jag tackade ja, skrev ett utkast och skickade in för korr. Mitt utkast avslutades med “det här inlägget är skrivet i samarbete med Företaget XXX” och där hade jag tänkt länka. Det godkändes inte, länken skulle ligga i texten. Lite dålig magkänsla på det – men jag publicerade mitt inlägg och länkade. Men länkade även till lite andra ställen, ville ju inte att ni skulle misstänka att jag sålt mina ord för en femhunka. 

Feedbacken var solklar: Ta bort de andra länkarna – länka bara till Företaget XXX. Såklart, de skulle ju betala det. Men ännu mer dålig magkänsla här: jag får så himla mycket från er läsare, ska jag då tipsa bort er för femhundra kronor? Till en tjänst jag inte ens testat? 

Mina kära läsare som gör att jag tycker att det är roligt att blogga, som tar till sig mina tips och ger mig sina tips, ni som mailar och undrar över saker, ni som peppar när jag deppar, ni som sätter guldkant på min tillvaro genom att läsa det jag skriver – ska jag sälja det förtroendet för femhundra kronor?

Nej.

Jag editerade bort allt som inte var mitt ursprungsinlägg. Tog bort länkarna som jag inte skulle haft med om det inte vore för femhundringen och fick en mycket bättre magkänsla. Förlåt att jag ens tänkte tanken att det skulle vara en bra idé.

Jag länkar till saker om jag vill det. Bara då. Och jag tänker alltid bara skriva mina egna ord. Precis vad jag tycker. Och om jag skriver på uppdrag av någon ska ni veta om det. Skriver jag om produkter och företag jag samarbetar med gör jag det för att jag vill det och skriver jag bra är det bra oavsett om jag fått någonting gratis eller betalat med egna pengar. Punkt.