Fem extra cykliga minnen från 2013

Helena listar fem saker som gjorde hennes 2013 cykligt – jag gillar idén och följer efter. Fem cykliga saker jag minns alldeles extra mycket från 2013 när jag tänker efter snabbt  (med risk för att det blir lite repeat från årskrönika men det är viktigt att påminna sigsjälv om bra saker ibland):

—

J hjärta E. Att tillsammans bestämma sig för att våga satsa på kärleken. Att få säga de där tre orden första gången. Att ta en människas hand, se varandra i ögonen och lova att inte bry sig om  vad folk skulle tycka utan bara älska varandra. Att få ställa in våra cyklar (vi hade nog aldrig träffats över huvud taget om det inte vore för cyklingen) bredvid varandra i vår gemensamma lägenhet. Störst av allt 2013 var kärleken.

Cykelvasan. En kropp som var rätt trasig efter slit med infektion på infektion levererade cykellycka i nio mil och ben som var i närheten av att klara drömmålet på 3.30 (Sorry för visande av sportbh – högst osnyggt med cykeltröjor som inte är uppdragna hela vägen men det var varmt som attan)

Norrköping – Huskvarna på racer i strålande solsken, med underbart sällskap, lyxig fikapaus och medvind. Say no more – en tjugomilare som hette duga!

Dagarna mellan jul & nyår – lediga dagar som var fulla med cykliga äventyr tillsammans med nyfunna vänner och på sprillans nya MTB:n. Barmark och mtb-rundor. Så galet härligt.

Alfa-1-antitrypsin-bristen och de goda nyheterna. Jag försökte förbereda mig på att behöva hantera det värsta beskedet och jag fick det bästa. Rädda, tysta, tunga tårar föll nedför mina kinder när jag stod med bar överkropp tryckt mot röntgenapparat på sjukhuset. Glada, tysta, lyckliga och lättade tårar när jag fick reda på att min brist är så liten att allt det jag redan gör själv – lever ett liv med träning utan tobak, droger och alkohol gör att jag kommer att få leva lika länge som vem som helst. Ett blodprov i halvåret för att kolla så att allt är okej. Ett liv att leva. Enorm tacksamhet, varje dag.