Vet ni? Det var längesedan jag var i sådan form att kroppen tyckte att det var riktigt okej att köra två cykelpass samma dag. Men det gjorde jag igår. Orkade. Kändes bra. Var inte helt förstörd efteråt. Ett pass på lunch och ett på eftermiddagen.
Begreppet form by the way – det börjar förändras för mig. Att vara i form är inte längre bara synonymt med att cykla fort, kapa tider och tävla. Att vara i form blir mer och mer att ha en kropp som ställer upp på vardagsäventyr, som är ganska stark och som orkar hålla igång. En kropp som är sugen på att cykla, simma och jobba – men som inte tar helt slut av det utan har lite energi kvar åt det andra goda i livet. Kärleken, vännerna, familjen. Jobbet såklart. Och livskvalitet som skogspromenader och frilufsiga hittepån.
