Igår var det dags för anrika Hammarrundan, ett motionslopp som gått varje år sedan 1969 i Norrahammar utanför Jönköping. Fia och jag drog dit och spökade ut oss i antika nummerlappar och rejsade loss i 72 kilometer, grundtanken var att köra det hela som ett partempo men efter lite klassisk motionsloppskaraktäristisk inledande ryckighet ville ju såklart grabbarna vara med och jobba och det fick de. Vi bildade en klunga om en sisådär sex personer som gick runt och jobbade fint.
Lite senare blev vi tre – Fia, Torbjörn från Cykellistan och jag och det gick så galet fint. Jämt tempo, superba växlingar, säker men kul åkning och utmanande fart och pepp – precis sådär som jag gillar landsvägsåkning.
Vi åkte sex varv som bestod av en lång uppförsbacke följt av platt sträcka och sedan en utförskörning innan Fia och jag rullade samtidigt över mållinjen som första damer i långa klassen, och en snabb kik på Strava visade att vi hållt ett bra snitt och kört alla varv på runt 21 minuter. Det snabbaste på 20:15, det långsammaste var mastervarvet på 22 minuter. Efteråt skojade vi om att kändes det som en bra dag på jobbet – det där med att gå upp tidigt på helgerna och köra lopp, det börjar bli fin rutin.
Tack Anna för hejarop och mobilbild på spända vader!
Nummerlappfie!
Fia avlägger race report hos speakern.
Det här med nummerlapparna. Lite underhållande, eller hur?
3 comments
Åh, lvg-lopp med antika lappar <3 Låter som ni hade riktigt skoj!
Det var skojigt värre, du skulle varit med 🙂