E: Duuuu älskling, jag ska cykla på den här nästa år. Är den bra? [Pekar på en CR1 10 som jag klickat upp på datorn och ser sådär skärrat uppgiven ut som bara jag kan göra när jag måste ta livsavgörande beslut som byte av cykel]
[J tittar på webbsidan jag har uppe på datorn och klickar fram specifikationerna]
E: Den är väl bra? Det är den väl? [känner mig tjatig]
E: Kommer jag att gilla den? Du? [vet att jag tjatar]
J: Du kan vara lugn. Den är mer än dubbelt så bra än den du har nu.
E: Så den är bra då?
J: [bestämt] Alltså, det är en j-la skitracer du har nu – den här Scotten är mer än dubbelt så bra som din gamla.
E: SKITRACER? [går därifrån på äkta dramaqueen-vis och tjurar lite och undrar hur i hela friden jag ska kunna göra slut med min kära gamla fultysk pga nostalgin över allt fint vi gjort ihop och hur fort vi tog oss runt Vättern. Och förresten. Det är inte alls en skitracer, den är super.]
Hammarrundan med Fia är ett av de senare äventyren på tysken.
När tysken var sprillans ny och vi skulle ge oss ut och lära oss allt man behövde kunna för att köra subgrupp runt pölen. Det var kärlek det.
0
