Hörrni, Vista Mountain var väl det absolut roligaste jag gjort på MTB i tävlingsväg på ett bra tag – det där med att inte ha krav på sig själv och prestationsångest och för höga förväntningar inför något; det är något jag ska försöka ta med mig till alla mina kommande cykeläventyr.
Uppförsbackarna var galet jobbiga, kringelikrokarna i Tullebo Ring som ligger i mittenpartiet av banan, hopp och kurvor och publikplats, var galet roliga. Det var rätt lerigt men inte 2012-geggigt, mer standard-vista-banan-om-hösten och det fanns en del surhål att göra bort sig på. Den här banan gör sig bäst om sommaren men leran ger en tokigt kul avslutning på XCO-säsongen.
Jag tog det lugnt i starten, väl medveten om att fem varv på långa banan skulle bli en utmaning för min nuvarande form, men hamnade ändå inte sist. Gick vinnande ur en lerfight med en av tjejerna och hade oavbrutet superkul i fem varv och slutade femma av sju fullföljande. Och överst på pallen i D30, saknade dock att dela den med någon. Det var riktigt jobbigt, men trots att jag kände mig sliten efter en vecka med mycket cykling vaknade benen till – så himla fin känsla som gjorde att peppen inför nästa säsong är riktigt stor.
Dagens stora stilbrott var att glömma ta bort min lilla ringklocka på cykeln – men det gick ju ändå. Ska vi komma överrens om att cykel behöver lite mer skoj, pling, oväsen och prestigelöshet? Bra, då säger vi så – och ett stort tack för alla hejarop längs med banan förresten, åh – vad fint det är att bli peppad!
Foto MTL Photos
