Rullade över Rosenlunds bankar på väg hem från Wåffelcrossen i söndags. Där går en stig, högt över vattnet, några meter från sandbankarna som brant stupar ned i Vättern vars vatten eroderar bort flera centimeter landyta per år. Väldigt vackert, svindlande och hisnande, och farligt att gå för nära kanten. Jag älskar verkligen att leva här – nära den vackra sjön och de storslagna vyerna.
2 comments
Otroligt fina vyer och foton!
Åh, tack vännen!