Det är techno sa min coola killkompis som jag var hemligt kär i och jag insåg att jag inte bara var hemligt kär i honom, utan även i techno. Vi lyssnade på musik hemma hos en annan kompis och det där techno, det var det coolaste jag hört – men kärleken var olycklig – för jag visste inte hur jag skulle få tag i mer techno.
Jag var ju liksom ingen cool techno-unge. Jag hade en visserligen en gul walkman men ingen koll och inte så många kassettband och ingen storebror att fråga om techno. Och jag var alldeles för blyg för att fråga min killkompis hur man fixade mer techno. Vi hade en CD-spelare och mamma hade två CD-skivor, en med Hanne Boel och en med Eric Clapton. Men ingen techno. Och aldrig i mitt liv att jag skulle våga åka in till stan och fråga efter techno i skivaffären i hörnet på Östra Storgatan. Det var problematiskt att vilja ha techno.
Till slut hörde jag techno på radion (de sa tillochmed techno i låten så jag visste att det verkligen var techno, detta magiska techno) och jag kastade mig över kassettdäcket och spelade in. Playknappen och rec-knappen samtidigt – detta magiska medel för att spara techno på kassett. Sedan kopierade jag över det till ett annat kassettband för att kunna kopiera tillbaka techno om och om och om igen. Chickiticowow sa det ett par gånger varje låt – som det gjorde det på P3 på den tiden för att man inte alldeles ostraffat skulle kunna sno techno hur som helst.
Till slut hade jag iallafall min skatt. Ett helt band fullt med techno – och sedan lyssnade jag sönder låten fullständigt. One, two, three – techno. Das Boot.
Emergency. Vilken jäkla tur att det finns Spotify idag, för en del saker var banne mig inte bättre förr. Fast jag lyssnar fortfarande sönder favoritlåtar – speciellt om de är tillräckligt braiga och peppiga för att hamna på en träningslista.
Överkurs: Jag har har minsann det där spåret från U96 på några av mina träningslistor för den gör mig så fnissigt glad än i dag, mest för att jag tycker det är så kul att den 12-åriga versionen av mig tyckte den var så tokigt bra. För mer 90-talsflashbacks rekommenderar jag att klicka in till Helena som just bloggade en downhillfilm från ungefär samtidigt som jag var kär i techno.
2 comments
Men ååå! Vilken nostalgiresa du bjöd på nu!
Vi var ju kidsen eurotechno ju! Mr vain gick varm när jag började sjuan. Hur coolt var det inte att åka Volvo med stora grabbar med stor baslåda? Dunk dunk. Mamma blev galen. Min kompis hade mr music-skivor, en del dunk på dom. Texter som egentligen inte sa något med musik som skakade kroppen. Jag har också ett par gamla låtar i mina spellistor. En resa till högstadiet blandat med alla de där rockballaderna som man grät olyckliga kärlekstårar till. Plus en del smöriga varianter från radio city-musikskivor. Och kasettband som man spelade sönder. Blandband 1,23-100 typ.
Det där minns man ju som igår 🙂