En Scott till en vän

Det finns saker som är extra fina att få hjälpa sina vänner med. Att välja cykel tillexempel – inget är ju så kul som när ickecyklande vänner blir sugna på det här med lycra och kolfiber. När vi var i Stockholm och hälsade på Tobbe (ni vet, världens bästa fysioterapeut som lärt mig allt jag kan om rehab och prehab men inte alls var sugen på att börja cykla när vi började hänga för en sisådär fem år sedan men kommit på bättre tankar) var vi runt på ett gäng cykelaffärer efter en najs instegshoj – men hittade inte riktigt den där guldservicen jag tycker att man ska få i en cykelaffär.

Fanns bara en lösning på det – skita i Stockholm och låta Sportson Jönköping göra jobbet och det gjorde de såklart outstanding. Det funkar såhär: jag går dit, svamlar lite förvirrat om landsvägscykel och kompis som inte cyklat tidigare och vips så har Berner letat fram ett bra alternativ. Tobbes första racer blir en CR1 10 – sådan som jag ska köra nästa år, fast en tjugohundrafjorton. Superfin kolfiberhoj, superservice och Tobbe fick ett par pedaler i tidig julklapp av mig och en crash course i cykelvård, nödvändiga prylar och tänk-på-det-här-och-det-där när han hämtade den hemma hos mig och J en söndagskväll häromveckan. Berner gör sånt där som local bike stores gör. Kollar, fixar, justerar och fixar så allt funkar och är bra inställt. Guld värt.

Sprillans ny och blänkande kolfiberhoj. Ni vet – innan första repan är gjord – så himla fin. 

Shock damping system. Ska ta hand om stötar och vibrationer så man sparar ryggen lite. Låter rätt nice faktiskt!

Julbling och cykel i vardagsrum. Fina grejer det.

Plötsligt var inte Jimmys hväggoj den enda Scott-hojen i vardagsrummet. Ni får ju förresten skälla på mig – inte en enda bild blev det när Tobbe hämtade hojen. Det var hjulafton på riktigt.