Alltid i min träningsväsk…eh, nej – bakficka!

Nu gör jag visst saker i oordning, jag gillar oordning – jag tänker ändå baklänges, vet inte skillnad på höger och vänster, vänder helst på dygnet och säger att jag åker ned till Norrland och upp till Skåne fast helst vill jag bara vara hemma. Hursomhelst – det sjunde inlägget i den här juniutmaningen jag är med i skulle avhandla innehållet i träningsväskan. Jag har visserligen en sprillans ny väska, en knallrosa Haglöfs som rymmer massa pinaler och funkar som bag och som ryggsäck – men den ska jag visa en annan dag, för det är mer min tävlingsväska.

Träningsväska har jag ingen. Det är femtio meter till gymmet – rakt över gatan, det behövs ingen väska. Och så är jag ju mest ute och cyklar och då behövs absolut ingen väska – usch och fy för väska plus cykelträning för då pratar vi ju typ sadelväskor och det är inte okej med sadelväskor på monkeybiken – det bara skramlar runt och har sig. Hua. Men fickor har jag ju – och i mina fickor har jag nästan alltid samma pinaler.

Slang, helst latex (för även om man har gegga som tätar punkor i däcket kan det gå åt helskotta och då krävs slang).  Pump, däckverktyg om jag vet att jag kör med däck som jag inte kan kränga av med fingrarna. En nödgel ifall väggen kommer oväntat, en banan (bästa grejen, en ekologisk banan att tugga i sig någonstans mitt i ett långt pass, fast jag hade slut på bananer och därmed ingen på bild). Multiverktyget ska alltid med – ve och fasa för att inte kunna fixa sina haverier (fast, ehm…det är ju inte alltid man kan det ändå, men ett multiverktyg löser rätt mycket) och såklart: mobiltelefonen med BÄSTA appen ever igång. Strava.

(Och alldeles bredvid nödgelen sitter det kvar en säkerhetsnål från senaste nummerlappen. Älsk på att få nåla nummerlapp på klubbtröjan!)