Livsstilen & elixiret

Vi träffade en landsvägscyklist på Öland häromveckan, J & jag när vi var ute och körde MTB. Han hade tempopinnar, ironman-klistermärken på hjälmen och frågade oss om vägen. Och så frågade han vad vi tränar inför.

Vaddå tränar inför? Jag var lite ställd när frågan kom och kom inte riktigt på något bra svar utan svamlade något om att jag inte tränar för något speciellt. Jag tränar ju inte inför någonting, jag lever ju såhär. Visserligen klämmer jag in lite utmaningar emellanåt, lite tävlingar här och lite lopp där – men det hör liksom till livsstilen på något vis.

Träning är mitt elixir mot det mesta som går tungt. Att cykla ger mig dos efter dos med den där sortens kick jag måste ha för att inte tröttna på livet. Och adrenalin och endorfin och en trötthet som tar bort rastlösheten i både själen och benen. Träning skapar fokus och förmåga att sortera, träning sätter guldkant på min vardag och gör att jag sover gott om nätterna. Dessutom är det socialt och roligt att cykla med andra och oerhört avkopplande att emellanåt trampa själv – både egentid och tid med vänner alltså.

Träning och cykel har verkligen blivit min livvsstil. Jag är så oerhört glad för det.
[insert]Med fantastiska vänner i gräset efter en träningstävling[/insert] [insert]Egentid.[/insert] 0