Halvtid.

Det är halvtid.* Jag är halvvägs igenom vinterträningen. Det känns skönt för just nu har jag världens dipp i motivation igen. Jag gör lite halvhjärtat och trötthjärnat det som ska göras, jag gräver djupt men fryser ändå om fötterna såpass att ett distanspass blev någon timmas rull och eventuellt blev ett styrketräningspass inte alls av nu i veckan.

Halvtid. Jag ska ha ett pepp-talk med mig själv om det här och påminna mig om varför jag gör det här och vart jag ska och att det är jobbigt att ta sig dit. Och att det inte är så jävla konstigt med en motivationsdipp i samband med att kropp och knopp ska tvingas in i ett tidsschema för hämta och lämna och fixa och dona som är anpassat till människor som inte funkar som jag.

[kommer strax tillbaka, pepptalkar mig själv lite]

Halvtid. Och faktiskt – det här är hittills den bästa vinterträningsperioden jag NÅGONSING fått till. Peppar, peppar – men jag är frisk, skadefri och stark även om jag är en gnutta trött och lider av kronisk brist på sovmorgon.

*Det var inte jag som kom på att det är halvtid, det var Elin. Keep your eyes on her, hon kommer att bli en superstjärna.