Att promenera genom majkvällarna

Majkvällarna är vackra, så galet vackra, men också kyliga. Jag har några kvällar på rad dragit på mig en varm tröja och en skön jacka och hoppat i gummistövlarna och promenerat runt byarna för att bli av med lite av den rastlösheten som bosätter sig i mig när jag måste träningsvila.

Jag mår så bra av att komma ut ett slag. Jimmy har nattat Lovis och jag har promenerat på väg och genom mark alldeles för mig själv. På stigar, genom hagar, förbi småbyar – bredvid åkrar där det gröna äntligen kommit igång och spirar när det efterlängtade regnet till slut kom hit. Och jag är ju inte ett fan av värme så det gör mig inget att jackan ska på trots försommar.

Det är något med livet här på landet och möjligheten att ta sig ut i allt det vackra som verkligen läker själen.