Vintern är trasig men äventyret var ljuvligt

Lovis önskade sig att bara hon och jag skulle hitta på ett sportlovsäventyr utomhus. Jag föreslog en vandring och och fick några alternativ att välja mellan. Det blev Västanåleden, en ganska kuperad led, full av spännande utmaningar. Om man går hela får man klättra upp eller ned för en brant med rep och det var målet.

Vi gick dock “bara” halva. Sedan fick hon välja igen – fortsätta eller ta genvägen nedför en ravin, från utsiktsplats till grillplats för att dra igång korv- och pinnbrödsgrillning. Poäng till mig som sålde in en led med backup – för hon var trött idag och att gena till grillplatsen var guld. Vi eldade, åt, täljde pinnar och grejade en lång stund innan vi fortsatte hemåt.

Grym dag. Här kommer fotoalbumet:

Vi började i Röttle by, passerade Rasmus kvarn och letade oss uppför den spännande stigen som går i skogsbranterna ovan Vättern..

Det är så vackert här.

“Mamma, vintern är ju trasig. Tror du det är brott på någon snökabel?” undrade Lovis. Hon har alltså snappat upp att det här med kabelbrott är en grej och tänkt ut att det kanske går att laga vintern. Älskade unge, förlåt oss vuxna för att vi klimatförstört din längtan efter vitt.

Älskar den här utsikten. Visserligen hörs E4:an bakom, det ska jag vara ärlig med, men det är hisnande vackert ändå.

Ett rätt oansenligt vindskydd nere vid Vättern. Men äsch, skit samma om det inte är galet fint – vi hade en galet fin stund här. Lovis täljde pinnar, vi grillade och pratade. Livets liv.

Sedan hittade vi en stol som var uppspolad på stranden. Vild konflikt uppstod – mitt barn ville nämligen ha den till ett café hon planerar att öppna i sommar. Kafé Krogen ska det heta. Hur som – jag gav med mig och klättrade nedför en brant för att hämta den bland drivveden. “Du får den om du bär hem den” sa jag. Hon bar imponerande länge innan jag tog över.

ÄLSKAR äventyr med henne. Vi fick så mycket pratat och skojat idag. Så mycket kvalitetstid, så mycket tillsammanstid, så mycket av det allra bästa med att vara hennes mamma. Och – tio kilometer stig gick hon, hon är grym!