Vi har haft en sån himla panghelg, det är inte klokt vad det blev bra dagar. Det känns lite som om att vi tagit igen massor av saker vi inte riktigt hann med på semestern.
Vi packade bilen full med äventyr och åkte till Isaberg i lördags. Körde cykel med vänner – sådana där vänner som dessutom langar upp en muurika på en trottoarkant och lagar mat åt hela bunten när det börjar kurra i magen. Underbart. Kidsen åkte lift och körde utför som om de aldrig gjort annat, solen sken och glasspausen satte sommarlovskänsa på dagen. När vi kom hem hade plåtslagaren varit på plats och fixat ett fint litet plåttak på kvisten. Vi köper ju sällan tjänster utan gör det mesta själva – gissa om det kändes lyxigt att ha varit iväg och gjort massa roligheter en hel dag och komma hem till ett tak. Jodå!
I söndags förmiddag sprang jag trail i Röttle, avslutade med bad i Vättern, och det var ljuvligt bortsett från att jag vurpade i lördags och slog mig och skadan blev värre av att springa. Vättern kändes knappt kall, jag ville inte gå upp, men jag hade lite bråttom hem för nästa grej på agendan var konsert.
Lovis fyller snart år och i för tidig födelsedagspresent fick hon en Dollys Style-biljett till sig och en kompis. Säga vad man vill om Dolly Style men det är tjejer som lär unga tjejer att det är okej att ta rejält med plats och följa sina drömmar. Sommarvädret höll i sig och det var fint att se tjejernas reaktioner på idolernas show.
Vi avslutade dagen med att äta kvällsmat i Röttle hamn. Älskar sensommardagar i yttersäsong då man liksom får ha Gränna för sig själv litegrann innan sommaren är helt slut. Det är så många ställen vi undviker i juli eftersom vi gillar lugn och ro och nu är det lugn och ro. Pratade lite med ett tyskt par som var på genomresa och hade hittat stranden av en händelse, de var lyriska och det gjorde mig stolt. Dessutom snackade vi simning, de hade kämpat med sina barn på ungefär samma sätt som vi kämpat med Lovis och simningen (hon kan nu!) och till slut bokat privatlektioner med en simtränare.
Vi badade efter maten, det var lite kyligare än på förmiddagen men ingen ville gå upp och när klockan plötsligt var några minuter över sju fick vi bråttom hem. Lovis skulle i säng och klockan åtta hade jag bestämt med kollega att vi skulle bytas av – det är min beredskapsvecka den här veckan.
Lovis tyckte att hon haft den bästa helgen någonsin och vi höll med, det blev en sådan där helg som man stoppar i minnesbanken för alltid och evigt.
