Idag hade jag rått på honom. Han hade inte kunnat bryta ned mig mentalt och jag hade kunnat övermanna honom. Men för tjugo år sedan, då var jag inte riktigt rustad för hur livet med honom utvecklade sig.
Han var snäll först. Jag tyckte han var lite irriterande och jobbig i början men han var alltid där. Jag var ung och ständigt berusad och jag var alldeles ny i en storstad i ett annat land. Han hade bott där länge och kunde både staden och kulturen och branschen vi jobbade i. Irritationen övergick i någon sorts relation och sedan drog spiralen igång. Människor med missbruksproblematik är ofta väldigt fina och väldigt manipulerande i ett och samma hopkok.
Han köpte droger för mina pengar. Han gjorde mig illa. Han ljög. Varje förlåt flyttade successivt fram mina gränser för vad som var normalt – och det kan tilläggas att när jag träffade honom hade mitt bagage redan flyttat gränserna en aning. Jag var enkelt villebråd. Ung, osäker, i destruktiv jakt på kickar och i stort behov av många timmars terapi redan då.
Jag trodde att allting berodde på mig. Jag trodde att om jag ändrade på mitt beteende – då skulle det ändra på hans. Han slogs, söp och knarkade och jag var övertygad om att det var mitt fel. Han var avundsjuk och alla hans löften var tomma. Jag blev mer och mer begränsad och mer och mer fokuserad på att försöka förändra mig själv för hans skull i jakt på stunderna då allt var bra.
Häromdagen gjorde en situation på jobbet att jag kom att tänka på hur det var då. Det har gått så lång tid men det påverkar mig fortfarande. Jag drömmer mardrömmar emellanåt och jag har svårt att släppa människor nära. Och när jag släppt dem nära har jag svårt att våga låta dem stanna där. Däremot är jag stark, sund och säker. Stark mentalt och fysiskt på ett vis jag aldrig kunnat drömma om.
Jag skulle vilja berätta för mig själv i mina tidiga tjugo att det kommer att bli bra. Att du inte var ensam och det inte är såhär det ska vara. Och att det kommer en dag när du är stark nog att lämna och en dag då du är stark både fysiskt och mentalt, stark nog att se till att ingen kan göra dig illa.
Idag hade jag inte behövt sitta och spjärna emot med fötterna mot en inåtgående dörr i hopp om att orka såpass länge att han skulle tröttna och låta mig vara. Jag hade övermannat honom, knycklat ihop honom i en liten hög på golvet, rest mig och gått därifrån utan att tveka.
Jag är inte rädd längre.
—–
Behöver du eller någon du känner hjälp?
Läs mer om mäns våld mot kvinnor i världen på UN Women
Ring eller chatta med kvinnofridslinjen, 116 016
Hitta och kontakta en kvinnojour
Är det fara för liv, ring 112
Be en vän eller någon på vårdcentral om hjälp om du tycker att det är svårt att agera på egen hand. Du är inte ensam. Du är inte konstig. Du är värd ett normalt liv. 🧡
2 comments
Du har ju visat hur stark du är, på cykeln och som brandman. Men din text idag visar att du har en annan typ av styrka och det är så starkt av dej att skriva om dina upplevelser från förr. Jag tror att det är viktigt att skrivs om den här typen av upplevelser. Det är många kvinnor som har hamnat i den situationen och det är bra att tala öppet om det. Förhoppningsvis kan det hjälpa andra kvinnor att se att det finns en väg ut och att det inte är fel på dom utan att det är fullt normala människor som kan råka illa ut. Bra skrivet!
Stark berättelse och starkt av dig att berätta . Skönt att höra hur du utvecklats. Heja dig