Inatt förlorar jag en timme av min mentala hälsa

Inatt förlorar jag och alla andra som inte passar in i mallen för morgonmänniska en timme av sin mentala hälsa. Och alla som säger att “det är bara att gå och lägga sig tidigare” kommer inte riktigt att kunna förstå – för det ÄR inte så det fungerar.

Sömn har varit mitt livs största issue. Jag kan allt om sömnhygien och insomningstabletter och tyngdtäcken och rutiner och melatonin och skärmfritt och andra goda kvällsvanor. Allt. Kom inte och säg att jag ska gå och lägga mig en timme tidigare när jag kämpat med sömn sedan jag var elva-tolv år och första gången fick sömntabletter utskrivna. När jag går och lägger mig halv tolv går jag och lägger mig tidigare, mycket tidigare, och går jag och lägger mig morgonmänniskatidigt – jag då är hela natten paj för jag somnar liksom inte in, jag ligger bara och vrider mig.

Insomningstabletter fungerar för övrigt inte på mig. Och sömntabletter har även när jag fått dem utskrivna sälan vågat ha hemma, herregud – jag har historiskt varit för impulsiv och instabil för att ha saker man kan dö av lättillgängligt. Dessutom blir jag inte utvilad av dem, bara trött i huvudet.

Jag tror, av hela mitt hjärta, att jag kunde sluppit mycket mental ohälsa under mitt liv om jag fått följa min egen klocka. Jag är övertygad. Från dödstrött och deprimerad tonårstid och in i vuxenlivet – de perioder där jag kunnat styra livet efter min klocka är perioder då jag fungerar bra.

Det här gör mig så arg, jag sitter jag faktiskt och skriver i affekt, det är få saker jag känner så stort hat mot som tidsomställningen till sommartid. Kanske den enda saken jag verkligen hatar när jag tänker efter, hat är så starkt och stort och ineffektivt – men jag avskyr och hatar den här omställningen mer än jag kan sätta ord på.

Kan vi inte bara sluta med att ställa om klockan? Det är väl ändå bland det mest onödiga?