Det är lite märkligt ändå. Att jag som älskar att skriva, fotografera och skapa har börjat längta bort från verktygen som ska göra allt det där enklare. Att jag behöver stänga av för att få lust att sätta igång. Att det som borde vara en kreativ lekplats istället känns som ett rum där alldeles för många människor pratar samtidigt. Varje gång jag öppnar datorn får jag en käftsmäll av brus i ansiktet och blir helt matt. Jag kan gå från pigg och pepp till mentalt slutkörd på fem minuter.
Jag saknar tystnaden. Inte nödvändigtvis den sortens tystnad där det inte hörs någonting, utan den där det finns plats för en tanke att växa färdigt innan nästa tränger sig på. Jag tänker att det nog inte var så dumt ”förr i tiden” när man inte ens kunde köpa mjölk på en söndag för allt var stängt?
Nu kan man göra allting, alltid, när som helst. Det finns alltid något mer att läsa, någon ny funktion att testa, något som kan göras snabbare, smartare och bättre. Det finns alltid någon som redan har gjort det jag tänkte göra. Någon som har skrivit något klokare, tagit en finare bild eller kommit på en bättre idé och formulerat det snyggare.
Det går liksom inte att höra sina egna tankar i allt brus.
Jag tror att jag behöver göra lite mindre. Inte skapa mindre, men konsumera mindre av allt som andra skapar. Våga låta en idé vara min egen en stund innan jag börjar jämföra den med tusen andra. Låta saker ta tid och spendera min tid där det inte finns något brus.
Möjligheterna är fantastiska. Men det saknas möjlighet för min hjärna att skapa utrymme att använda dem, jag drunknar i internet innan jag har hunnit göra något av det som jag är bra på.
Jag skriver allt mer för hand. Både privat och när jag skapar marknadskommunikation åt mina kunder. Vita, olinjerade papper och min bästa svarta penna. Jag kan ha stirrat på en skärm hur länge som helst utan att få något att hända – och så stänger jag ned den, plockar fram pennan och orden bara rinner fram på papperet. Jag läser mer böcker, tittar mindre på TV, skriver ut tjocka bibbor inläsningsmaterial.
Det papperslösa samhället är absolut inget för mig. Inte det snabba samhället heller – jag är vansinnigt trött på att allt ska gå så fort.
2