Tre timmar kärlek.

“Men, jag förstår inte – du lägger så mycket tid på cykel, ni är ute och tränar i över tre timmar fastän ni inte är elitcyklister…”

En inte helt ovanlig fundering är det där med tidsaspekten och hur mycket energi man lägger på cykel. Men tänk dig tre timmar på i cykelsadeln, när du är van vid att sitta där.

Vad ser du? Jag brukar se skogar, fält, landsvägar, stigar, sjöar, vindskydd, torp, beteshagar, havet, rådjur, fåglar, motljus, skuggor, jordgubbsplantor, bilar, motorcyklar, hästar, kossor, blå himmel eller mörka moln. Det går fort. Det går långsamt. Det går snabbt, lätt, tungt, lätt, snabbt, långsamt. Tre timmar cykel.

Motvind, medvind, punktering, frusna fötter, en värmande kopp kaffe, en svalkande glass. Någon ramlar, någon skrattar, någon cyklar fel, kör om, spurtar iväg. Man känner doften av skog och mossa eller regn mot solvarm asfalt. Det luktar vår, det låter som sommar, det är färgsprakande höst, du får snöflingor på kinderna. Ett skrapsår, en strulande bakväxel, en tekniktipsande kamrat, ett tillfälle att snacka skit eller anförtro sig. Tre timmar äventyr.

Cykelsporten växer. Upplevelseindustrin växer. Kan vi kanske ana ett samband? Upplevelser och utmaningar är en trend som nog kommit för att stanna och cykelsporten är ett skonsamt och väldigt roligt sätt att skapa det i vardagen samtidigt som man umgås och njuter av livet. Tre timmar kärlek.

Tänk igen, tänk tre timmar i sadeln. En dag att längta efter helt enkelt – från plan till eftersnack. Tre timmar välinvesterad livskvalitet att längta efter.