…när den är uppåtgående. När man blir lite bättre för varje träningspass, när man orkar lite mer hela tiden. Jag är där nu – i den fantastiska uppåtkurvan, och jag njuter av det. Sist jag var där var jag inte riktigt på det klara över att jag skulle passa på att njuta av det utan jagade bara på för att bli ännu snabbare och bättre. Man lär sig – och jag njuter av varenda cyklad meter med uppåtkurvan. OCH igår var jag snabbare än hösten 2012 då jag minsann var i pallplatsform i D30. Åh – just nu är det härligare än på mycket länge att cykla!
