Epitet elit

Ibland blir jag pådyvlad på epitetet “elit”. Någon beskriver mig som “elitcyklisten Elna Dahlstrand” eller säger “jamen du är ju elit, dig törs man ju inte cykla med”. Och det är ju förstås kul att folk tycker att jag är bra på det här med cykel men jag blir lika förvånad varje gång.Ibland, lyckligtvis mindre ofta, tittar någon som hållt på med cykel i evigheters evigheter allvarligt på mig och säger “fast, alltså – du kan ju liksom inte bli lika snabb som Alexandra eller Jenny”.

Och i det där gränslandet hamnar jag. Ibland elit – stark, snabb, duktig cyklist som tränar mycket, och ibland en helt vanlig tjej som ska sättas på plats – härskarteknisk kom inte här och tro att du är något-vibbar när den imponerade ickecyklistens eller nybörjarhojarens syn krockar med den avundsjuk kommentar, ofta fälld av någon som hållt på med cykel sedan forntiden då tjejer inte cyklade.

Att bli elit intresserar mig inte. Att ens försöka bli lika snabb som våra snabbaste svenskor är en tanke som aldrig ens farit genom mitt huvud. Däremot finns en strävan att alltid bli bättre än mig själv. Att lära mig mer, att orka mer, att utmana mig själv att cykla fortare och snyggare än jag gjort innan och vad det blir av det tänker jag inte stoppa in i något epitetsfack. Om det inte finns ett epitet för att vara bra på att ha förbaskat kul på hoj.

IMG_0265.JPGDet här. Det är det här jag älskar med cykel. Att cykla fort tillsammans med vänner – eller långsamt tillsammans med vänner. Skit samma, bara vi har kul, och det var nog det jag ville ha sagt med det här inlägget. Skit i att stoppa in folk i fack – ha kul istället. Känner du igen dig?
0
Total
0
Shares
Share 0
Tweet 0
Share 0
Share 0

Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Elna bor i Gränna och jobbar som MTB-instruktör och guide med Vätterbranterna som arena. Hon är också frilansande digital strateg, skribent och föreläsare med fokus på outdoor, cykel och platser.

Du kanske också gillar
12 comments

  1. Jag känner igen mig, alldeles för väl. Har till och med (hör och häpna) fått det epitetet när det kom till löpning, haha. Jorå. Mest för att jag tränar mycket i det fallet. Och i bland på cykel och att jag i bland försöker vara något jag inte är. Tycker andra då.
    Jag tänker lite som dig, att jag vill bli bättre, utvecklas, mer teknisk, lära mig saker och inte satsa på att bli elit, eller ställa upp i elitklass. Jag har så långt upp dit och har varken tid eller ork att satsa. Jag har barn, familj och ett heltidsjobb. Ekvationen skulle inte gå i hop. Det skulle också ta udden av träningsglädjen som jag känner för jag kan inte prioritera bort andra träningsformer. Sen att jag tränar mycket är en annan sak, i bland mycket och som säkert skulle hamna under epitet elitmotionär. Men jag har svårt att låta bli rörelse, svårt att inte cykla och jag tänker fortsätta med det så länge som jag tycker att det roligt även om min träning så ofta sticker andra i ögonen.
    Jättebra inlägg Elna!

    Svara

  2. Väldigt bra inlägg! Tävla mot sig är alldeles utmärkt.
    Från det ena till det andra, naturreservatet Strömsberg vid Ljungarum har jag upptäckt!
    Himla kul cykling där, tycker jag som tagit upp trampandet igen.
    Lerigt, brötigt och jävligt, som det SKA va. 🙂

    Svara

  5. Fortsätt rocka världen Elna! Du är grym och du sprider så galet mycket cykelglädje✨ Jag tror att janteälskande dinosaurier är ett utdöende släkte. Finns liksom ingen framtidstro där. Tur att vi alla har möjlighet att välja vårt eget liv och fylla det med vadhelst och hur mycket som helst så som vi själva tycker det passar??✨????? Kram!

    Svara

    1. Åh, Amira! Tack för din fina kommentar, vet du om att du själv sprider massor med glädje överallt och hela tiden? Låt oss rocka världen! <3 <3 <3

      Svara

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Total
0
Share
0
0
0
0
0