Olustkänslan i maggropen när cykelsverige är sandlådearga i kommentarsfälten

Vet ni, jag brukar akta mig för att tycka för mycket för jag är ganska konflikträdd och det tar energi när man tyckt något som gör folk upprörda. Och det där – det har jag tänkt mycket på de senaste dagarna när jag med en växande olustkänsla sett flera kommentarsfält där cykelentusiaster är arga över en konflikt som gör att tre duktiga MTB-cyklister inte kommer till VM-start.

Jag blir ledsen i själen när jag ser arga och ogenomtänkta kommentarer ackompanjerade av arga smileys. De flesta skäller på Svenska Cykelförbundet, en hel del är arga på den stora sponsorn till cykelförbundet och någon kanske även är arg på åkarnas sponsorer och det skälls på individer som representerar de olika instanserna.

Har ni tänkt på en grej? Har ni tänkt på att alla arga och ickekonstruktiva kommentarer får Cykelsverige att framstå som ett riktigt trollbo? Har ni tänkt på att mitt i det här står det tre åkare som kanske tycker det är skitjobbigt att en grej på deras jobb stöts och blöts och tycks om offentligt? Visserligen väl ment – alla vill ju att de ska kunna starta i VM, men vi vet ju inte hur dialogen förs bakom kulisserna, vi har ingen insiderinformation och vi vet ju inte hur det känns att få det här fokuset på sig.

Om man vrider och vänder på det så är det ändå ganska enkelt att sätta sig in i hur samtliga sidor av konflikten upplever den – och att ett ickekonstruktivt och ilsket tyckande inte gör saken bättre. Jag säger inte att man inte ska diskutera det men jag skulle så innerligt önska att den diskussion som pågick var lite snällare och varmare. Arga kommentarer och elaka personangrepp kommer inte att ta tre duktiga cyklister till VM. Man får vara arg och upprörd och diskutera men man måste vara konstruktiv.

Oavsett vad vi tycker, oavsett vem vi anser ha rätt eller fel, oavsett vilken lösning vi ser på problemet är vi alla ambassadörer för cykelsporten och det är ett uppdrag vi måste sköta snyggt och utanför sandlådan.