Tretton veckor in i småbarnslivet: jakten på balans och de försvunna vadmusklerna

Vi är tretton veckor in i småbarnslivet och vi har haft långhelg precis som vi haft de senaste veckorna och just den här helgen som gått har jag varit extra tacksam över att vi har möjlighet att vara ledig båda två om måndagarna. Den senaste tiden har det hänt mycket och vi har varit iväg på många saker – det har varit sorg och glädje, fest och vardag i en intensiv blandning. Lägg till renovering på det och det är inte långsökt att vi behövde en helg för att jaga ikapp balansen.

Det är fantastiskt att vara cykelfrömamma och att följa vår dotters utveckling. Men det är också krävande och för att orka är det viktigt för oss att vi båda får göra det som ger oss energi. I helgen har Jimmy skrotat runt i garaget och fixat lite med sådant han trivs med att greja med och jag har fått cykla. Jag har också fått sovmorgon två mornar i rad – det är ljuvligt att få sova ut några timmar, även om jag är mycket piggare nu när jag inte ammar längre sliter det att vakna och mata flera gånger per natt.

Då är våra långhelger guld. Vi turas om att vara lite för oss själva och investera i lite egentid och sömn. Det känns bra och det känns viktigt – ska vi hålla i längden och vara bra föräldrar och partners måste vi ta hand om oss själva också. Egentid och återhämtning är så himla viktigt, vi tänker att det är ett måste för att allt ska funka på sikt – tretton veckor är en liten droppe i havet när man tänker på alla småbarnsår vi har framför oss. Jag gissar på att det blir fantastiska år men också jobbiga – lika bra att börja ta hand om relationen till sig själv och varandra i tid.

Jag har cyklat två fina vintriga pass på vintervägarna hemomkring. I går körde jag långa backar på tung växel i jakt på både balans och de försvunna vadmusklerna. När jag kom hem kände jag mig trött i kroppen men full av ny energi och jag bytte av Jimmy som stack ut i garaget. På kvällen hade Lovis två peppiga och glada föräldrar och vi är redo för en ny av de tidiga veckorna i småbarnslivet.

Vet ni förresten, jag tänkte mycket på en läsarfråga igår när jag cyklade. Om jag ska tävla nästa säsong, vilken klass jag ska köra isåfall och hur jag ska ta mig dit jag vill. Jag tror jag har bestämt mig för vad jag vill men jag ska fundera lite till.