Om fyra timmar när vi var färgen i november

Kommer du ihåg att jag skrev för ett tag sedan om att det är vi som sätter färg just nu? November är lätt att misstolka som grått och tråkigt när det i själva verket kan vara alldeles, alldeles underbart om man bara går in med rätt inställning. När man dessutom har några fina vänner att köra distans med och nya stigar att upptäcka – då är det enkelt att älksa november. Fyra timmar i snacktempo liksom, det går liksom inte annat än att älska.

I lördags var vi fyra cyklister som möttes upp i Mjölkafållan i Huskvarna för att rulla genom Huskvarna och runda Vättern via Jönköping och upptäcka nya stigar på “fel” sida sjön. Marie hade kartställ på hojen och en rutt planerad, Jenny, jag och Elin fick en magiskt fin tur som dels gick längs med vattnet och dels i mysiga skogar och så förstås, en och annan bit asfalt och grus och utsikter över vätterbygden. Kolla, jag ska visa:

Vi körde längs med smala stigar som stupade rakt ned i vattnet tills vi kom till Tjuvanabben. Har sett stället tusen gånger på instagram men aldrig varit där själv, äntligen. Vätterns klara vatten nedanför klipporna och magisk utsikt – rakt över vattnet ligger stigarna och skogarna och vägarna jag brukar cykla på.

När vi kört längs med Vättern hela vägen till Domsand vände vi och klättrade upp mot en utsikt och Marie orienterade oss vidare mot Bankerydsleden. Hon är grym på det där med karta, önskar jag hade hennes skills.

Bankerydsleden bjussade på härlig stigkörning. Jag hade förresten lille tjugosexan – jag gillar den. Den är lätt och den har bra rull i hjulen minsann och det är inte dumt med tvådelat när man börjar bli lite sliten i benen.

Sedan rullade vi hem längs med Vättern, över Rosenlundsbankar och jag vinkade hejdå till tjejerna, klättrade låååångsamt uppför Norra Klevaliden, lastade cykel, mumsade banan och tog en lång dusch med bastu. Vem sa att november var tråkigt? Inte var det jag i alla fall, för det här var episkt.