Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himlen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.
Erik Lindorm, Domedagar 1920
Foto: Gaudenz Danuser för Scott Sports och She’s out there Stockholm. Taget en dag då jag lärde mig mer om vad som verkligen är viktigt på riktigt i livet. Du skrattande knyte med solblekt hår, vem som än finns där ute är det du som är viktigast av allt. Alltid.
2 comments
Vacker dikt och vackra bilder! Att få vara mamma alltså! Störst av allt! ♥
Ja, störst av allt ❤️