Långtifuckingfrån friyay

Jag hade så galet bra måndagskänsla den här veckan och visserligen har jag haft anledning att fira både en framgång och en fin försäljning av presentkort och ett inspirerande och peppande samtal med en branschkollega men jag sitter ändå här med fredagstårar och en känsla som är uppgiven bortom tröst. Ska vi gräva ned oss lite i just den här dagen och sedan arkivera den som dagen som liksom komprimerade hela 2020 in i en enda dag. Vi gör det – så kanske det känns lite bättre sedan.

Och dessutom – jag tror vi behöver bli bättre på att snacka om när det går dåligt, eller när det är motigt. Det är så sjukt enkelt att berätta när det är dags att korka upp bubblet, men det är ju ofta en sjuhelvetes resa mellan firanden när man har eget.

• Började morgonen med att ramla handlöst i trappan. Hade Lovis i famnen och som tur var kickade instinkten att skydda henne in direkt. Istället för att ta emot mig lutade jag mig bakåt och höll om henne samtidigt som jag gled på höger skenben och fotrygg nedför en halv trappa. Foten är svart, skenbenet knöligt, allt värker men inget är sönder. Särskilt inte Lovis, tack gode för instinkt.
• Fortsatte med att inse att jag tagit fel sorts moms betalt av första kunden i webbshoppen. Satt en timme med att fixa det fastän ledig dag. Okej, lyckades visserligen integrera betalkortslösning via Stripe när jag ändå var igång men ändå. Det var en andan-i-halsen-morgon-start.
• Fick ett meddelande från en vän som påpekade att jag stavat Borgskalan fel. Vi snackar felstavning på FEMTIO FUCKING PRINTS som jag producerat och tryckt upp och skulle sälja och just nu är läget så j-la kritiskt att några hundringar i sjön är panik. P-A-N-I-K. Borgskalan hörrni, den stavas med ett s. Inte två. ETT. Jag har ju ändå jobbat med grafisk form och trycksaksproduktion i över tio år, jag tycker jag borde låtit någon korrläsa innan men ibland går det för fort när jag gör saker åt mig själv.
• Har varit så sjukt nere över att vi inte checkat in på Slottsvillan i Huskvarna just nu. Vi skulle ju hängt där i helgen med Cykelpodd, Helena och jag, hennes dotter Cissi, min syster Helga och massa fantastiska människor. Att behöva boka av det var det motigaste på hela året. Snälla, boka en natt hos dem om du får möjlighet, det är ett magiskt ställe, helt outstanding.
• Fick mejl med information om ett företagsstöd jag hoppats att jag skulle kunna sökt för några investeringar jag behöver göra. Det var droppen idag, där kom tårarna och var nästintill ostoppbara – mitt företag kvalificerar inte, min omsättning är långtifuckingfrån man skulle omsätta för att kunna söka. Jag är så jävla nära att ge upp drömmen om att vara en del av besöksnäringen nu och…ja, vafan skulle jag göra då?
• Kan summera en hel del annat strul under veckan. Långa telefonköer i onödan, krångel och förseningar och så höjdpunkten av onödigheters onödighet: när jag råkade radera alla inställningar på bloggen i samband med installationen av webbshoppen och fick göra om bloggdesign från början. Den är fortfarande inte bra. Gah. Tillexempel är det fortfarande ett kaos på teckensnittsfronten, olika och fel överallt.

Nu sitter jag här och funderar på om det är vettigt att publicera det här inlägget ens. Är det vettigt att berätta att det går långtifuckingfrån enkelt just nu? Kommer det att göra att det går ännu sämre? Åh. Fan. Jag vet inte. Hoppas jag tror rätt när jag tror att det i slutändan inte är så jäkla farligt att berätta att det just nu går långtifuckingfrån bra på alla håll och kanter. Tack gode tid för att det är väldigt bra på privatlivskanten just nu – Jimmy och jag är bättre än någonsin på att vara oss och vår unge är den ljuvligaste ljuvliga även om hon förstås bajsade i brallan just idag.

Så. Klar. Offerkofta av – merionull på. Vi snackar om det i senaste avsnittet av podden.