Ett eget rum

“En kvinna måste ha pengar och ett eget rum om hon ska kunna skriva romaner.”

Åh, funderar på HUR jag ska få ihop det citatet med att vi gjort bland det roligaste man kan göra som förälder idag: att ställa i ordning ett alldeles eget rum till vår dotter. Vi flyttade vår dubbelsäng till det blåblommiga rummet – en sålängelösning tills vårt stora sovrum bli klart – och så fixade vi i ordning lilla sovloftet till Lovis.

Vi är inte så himla piffigt noga av oss utan plockade ihop av det som fanns hemma. Det stora skrivbordet min morfar gjorde åt mamma när hon var nitton och behövde en sybänk fick bli rummets centrum. Morfar var möbelsnickare på Karl Andersson och söner och gjorde många specialbyggen till familjen och det där otympliga skrivbordet har jag envist släpat runt till jag vet inte hur många av alla mina adresser.

Lovis får sova ett tag till i utdragssängen som alla i vår släkt, på mammas sida sedan mamma var barn, sovit i. Hon fick en liten fåtölj av sin farfar, en som Jimmy haft som barn och så ställde vi upp alla leksaker, pysselgrejer, pennor och pinaler. Vi hade ingen stol till henne så det fick bli en av husets äldsta. Den är minst tvåhundra år den där pinnstolen och vackert målad för att se ut som något mer exotiskt än småländskt furu.

Det var så roligt att greja med och så fort hon fick en stund för sig själv i sitt nya rum satte hon sig och började skriva och rita. Hon försvann alldeles in i sin egna värld. Favoritmusik i högtalare och papper att fylla och jag stod i dörren och tittade på henne och tänkte på Virginia Woolf. En kvinna måste ha pengar och ett eget rum för att kunna skriva romaner. Ett barn som har pennor och ett eget rum kan skapa magiska världar på papper. Äsch – fortfarande lite långsökt, kanske räcker det med att jag drog parallellen – det här är en liten början på hennes egna liv och det är ett privilegium att vi kan ordna det så för vårt barn.

Sedan tog det fyra timmar att natta. Ridå. Tur att jag också har ett eget rum att gömma mig i.