Skatelycka, jojofeber och norrsken

Idag åkte jag Lövåsen – Grövelsjöns fjällstation tur och retur på sprillans ny-glid-vallade skateskidor och det var ljuvligt. Ljuvligt.

Det är något med skateskidor jag bara älskar. Det är pissjobbigt och det är svårt och det är ett helkroppsjobb som heter duga uppför men ju mer jag åker desto mer roligt blir det. Som att äntligen ha hittat mitt skid-hemma. Jag trodde det var härligt att åka klassiskt men nu vill jag verkligen inte åka en meter om det inte är på skatebädd.

Jag har förresten envist kört med dåligt glidvallade skidor. Samma sorts envishet som de som är oroliga för att testa SPD-pedaler, TÄNK om jag inte kan hantera det när det glider bra?

Så dumt. De fick fixa mina belag och glidvalla nere på Fjällbua i Storsätern i morse och OJ, oj, oj vad kul det var att åka med glid. Det blev många fina PR på Strava och på tillbakavägen blev jag vårvintrigt varm av att köra på och tog av mig till kortärmat. Livets liv.

I övrigt kan rapporteras att Lovis fortfarande har någon sorts konstig jojofeber, hosta och hängihet. Pratade med sjukvården i morse och vi avvaktar och ser om det blir bättring tills i morgon. När jag la ut på instagram att hon inte var pigg var det många som berättade att de hade eller har haft liknande jojo-feber-sjukor de senaste veckorna. Jag hoppas så att hon piggar på sig tills i morgon, hon är så tokigt sugen på att orka göra saker i snö.

Just nu sprakar norrskenet utanför. Jag har varit ute och kikat en sväng men vill inte lämna Lovis med någon av de andra för hon är så orolig. Och även om de är makalöst bra med henne fladdrar mammahjärtat, vaknar hon är det tusen gånger viktigare än norrsken att jag får finnas där. Som tur är fick jag se det mäktigaste norrsken jag någonsin sett alldeles utanför stugan.