MTB med små barn – rapport från träningen med mini-cyklisterna

Igår höll vi den tredje träningen för vår grupp med minicyklister på GBOK MTB Arena.

Vi har lärt oss något nytt varje gång och faktiskt har jag även lyckats lära mig namnen på barnen. Troligtvis för att vi gjorde namnskyltar till dem – precis som jag brukar göra med mina lägerdeltagare för att kunna vara hopplöst dåligt på namn men ändå kunna peppa med just namn. Tycker det är viktigt.

Namnskyltar

Hur som – idén med namnskyltar till vuxna var min egen och Lovis har ju en sådan men jag tänkte inte på att vi kunde göra det till alla barnen förrän jag såg att kompisarna i Hallby gjorde det. Den idén lånar vi tänkte jag och sedan fortsatte vi låna idéer. Vi satte förresten dit skyltarna med piprensare så föräldrarna kan ta bort dem mellan träningarna eftersom man ska vara lite försiktig med namn. Om någon okänd vet barnets namn kan det få barnet att känna sig tryggt och därmed är det viktigt att föräldrarna i fråga kan ta bort skylten mellan träning om de vill.

Ramsa!

I en instagram story gjorde kidsen i CK Master en rolig grej. De stod i en ring, la ihop sina händer och skanderade “över stock och över sten, cyklar vi med starka ben – CK MASTER!!!” och sedan upp med nävarna i luften. Hepp – vi kopierade den fast med ett rungande GBOK på slutet. Vi börjar och slutar träningen med ramsan och enligt föräldrarapport går den varm även utanför träning. Under träningen kör vi mycket high five och pepp.

Kasta boll i hink

Och sedan såg vi på instagram att kompisarna på IKHP lät barnen ta en tennisboll med ena handen och kasta den i en hink, samtidigt som de cyklade – så då gjorde vi det också. Digital inspiration ftw, det är så tacksamt när andra är bjussiga med hur de gör.

Cykellimbo

Och så fick jag tips från en bloggläsare om att köra cykel-limbo, så igår satte vi vår Tow-whee-lina (som man bogserar barn uppför med) i händerna på två medföljande pappor och så cyklade vi limbo. Barnen tävlade mot ledarna och alla tyckte det var kul utom en minicyklist som med glittrig blick och rosiga kinder berättade att det här var minsann JÄTTETRÅKIGT innan hen ville köra en gång till.

Rita på koner med whiteboardpenna

När vi tränade med svarta gruppen på Hallby häromveckan satte de som höll i träningen ut koner med text längs med stigen för att markera start och stopp på intervaller. Vi lånade idén för att göra en bana av några stigar – vi pilade upp en bana med se-upp-gubbar där banan korsade anddra stigar och glad-gubbar med pilar när det bara var att köra. Alla gubbar ritade med whiteboardpenna på koner. Lovis hjälpte till att preppa det här innan träningen.

Vem lägger vi fokus på och hur gör vi det?

Det viktigaste tipset jag fått hittills kom i ett långt mejl från en av er som läser bloggen. Det var så självklart när jag läste det men ändå behövde jag faktiskt läsa det för att förstå och för att göra en analys av hur jag fungerat utan att tänka mig för. Jag fick torka tårar när jag läste mejlet och jag delar en liten del av det med er:

/…/ “Vi har en stigsnutt som vi brukar avsluta med och alla gånger har X kommit lite på efterkälken och varit ordentligt andfådd. Ibland känner man sig lite frustrerad som ledare, en del barn är jättesnabba, ligger alltid längst fram och vill hela tiden dra vidare och så finns det de som alltid sladdar lite på efterkälken, som det här barnet. 

En av de sista gångerna det året körde vi som vanligt stigsnutten som avslutning. Ut från stigen kommer X, jublande glad.

-Idag klarade jag hela stigen utan att gå eller stanna en enda gång!

Där och då insåg jag att det är jätteviktigt att fokusera på rätt saker. De som alltid ligger längst fram och ”tävlar” klarar sig alltid, men de som har det lite kämpigt måste få chansen att utvecklas i sin takt. Jag vet inte hur det är i detta fallet men det kanske var enda gången på hela veckan som X fick möjlighet att komma ut och röra på sig. Att få se hens glädje över att ha klarat av att cykla hela vägen gjorde att jag kände att det var värt att frysa, svettas, bli knottbitenoch stå i regn och alla möjliga väder under en säsong till. Och en till. Och en till.” /…/

/Bloggläsare i mejl. Tack ❤️

Jag kom direkt på att jag är en sådan som nog lätt lägger fokus på de som är enklast att lägga fokus på. Att alla ska bli sedda är viktigt förstås, även de som har lätt för sig behöver få sin tid och bekräftelse men att foka på de som behöver mer stöd för att växa är något jag är glad att jag blev påmind om. Jag var ju själv en av dem när jag var liten, jag behövde pepp men peppen och hejaropen gick oftast till de som var bäst.

Dansstopp på cykel

Den här kom vi på själva men den körs i CK Master också. En cykelvariant av populära leken dansstopp. Vi tog med en blåtandshögtalare och melloplaylisten och drar igång lite untzuntz. När musiken spelar cyklar barnen. När musiken stannar stannar barnen och kliver av sina cyklar. Vem vet, om några veckor kanske de kör trackstand när musiken stannar?

Fyrtiofem minuter gemensamt – sedan fri lek för den som vill

Vi håller på i 45 minuter vilket är alldeles lagom långt men känns som det går fort. Igår hängde flera barn kvar i arenan till långt efter nattning och på väg hem var Lovis lycklig för hon hade blivit kompis med två jättecoola tjejer från Gränna. Och efter träningen tog ett av barnen med sig sin pappa uppför långa backen igen för att visa den coola banan vi kört. Så stolt!

Mammigheten då?

Jag är också väldigt stolt över att Lovis som är så extraordinärt mammig faktiskt går med på att låna ut inte bara mig utan även Jimmy till andra barn. Vi involverar henne i planeringen så hon ska känna att hon inte bara är med utan har en viktig uppgift.

Vi spanar, utvärderar, testar – och jag har några kontakter som jag inte hunnit prata med ännu. Det är roligt – och det är oerhört coolt att se hur barnen snabbt lär sig saker utan att de tänker på det.