Kärnis i solnedgångsdis

När jag var barn kunde man åka bil till Visingsö. Åka isjakt och landa små flygplan. I mitt fotoalbum finns bilder när jag leker på Vätterns is bredvid hamnen i Gränna. I mitt minne finns nätter då isen dånade som kanonskott i kylan. Om det verkligen dånade som kanoner kan jag inte helt hundra garantera för jag vet att det var en vinter då vi bodde i Röttle by – och jag var runt fem år gammal.

Hur som. Inte dånar det som kanonskott längre och inte kan man ta bilen till Visingsö utan hjälp av färjan. Sist jag gick på Vätterns is var den vintern Jimmy och jag blev tillsammans och det är elva år sedan. Och häromdagen läste jag någonstans att den generation som växer upp nu kanske aldrig får se vår vackra sjö islagd för i takt med global uppvärmning minskar möjligheterna för en stor och djup sjö som Vättern att frysa.

Jag tänkte på det där idag när jag gick en vända längs med Vättern efter ett besök hos naprapaten. Inne i viken vid Huskvarna har isen lagt sig. TÄNK om hon aldrig får se det här, tänkte jag med lite panikkänsla och ringde mamma som hämtat Lovis i skolan.

Mamma, TÄNK om Lovis aldrig får se Vättern islagd? Kan vi inte åka in till Huskvarna?

Mamma som är långfärdsåkare kan mycket mer om is än jag och hon gillar is. Jag åkte och hämtade dem i Ölmstad och vände tillbaka in till stan. Vi parkerade vid Osets badplats och mamma mätte isen åt oss. Den var fem centimter några meter ut men tunnade fort ut och när jag undrade om man kunde åka på den var hon bestämd. Nej – den här isen ger man sig inte ut på. En annan mamma som satte på ett litet barn skridskor fick en bestämd rekommendation att inte låta barnet åka.

Men hon tyckte vi kunde gå ut en liten bit och visade vägen med ispikarna. Fem meter ut var isen fem centimeter tjock och på sina ställen alldeles blank. Vi kikade genom isen efter fiskar och sedan värmde vi oss med en kopp varm choklad.

Nu har mitt barn sett Vättern islagd. I värsta fall är det enda gången i hennes liv men nu finns det på bild, mitt barn fick privilegiet att spatsera runt på kärnis i solnedgångsdis.