Vi har blivit så bra på att vara tillsammans

Vi har blivit så bra på att leva ihop, Jimmy och jag. Vi har varit ett par i elva år nu och det är elva år av utveckling, insikter, kompromisser och lärdomar. Vi har vuxit både som par och som enskilda individer under tiden och det senaste året har jag tänkt flera gånger på hur bra vi är på att vara lediga ihop.

Ursrprungsrubriken till det här inlägget var att vi har blivit så bra på att vara lediga tillsammans. Tidigare var det nästan mer regel än undantag att vi hade minst ett kadunkgräl varje ledighet. Vi rök ihop fullständigt efter en tids ledighetsskavande – och få personer kan gräla som vi. Dörrar smäller, högljudda ord flyger, bilar rivstartar, känslor svallar – när det brakar, ja – då brakar det.

Jag kom på att det inte bara gäller ledig tid – det gäller all tid. Vi är ett så himla bra team.

Några saker som får det att fungera relativt friktionsfritt både till vardags och semester är:

• Insikten att en partner inte är den som ska fixa dig, göra dig hel eller förändra dig. Det är ett arbete vi behöver göra med oss själva. Att leva ihop innebär ett åtagande att stötta varandra oavsett om det är tungt eller lätt att leva – men behöver du fixas, ja – då är det inte något din partner kan göra åt dig, det är ett jobb du själv gör.
• Insikt och acceptans kring att vardag inte alltid är friktionsfri, härlig och enkel.
• Att vi inte gör allting tillsammans. Vi vill växa tillsammans, inte växa ihop.
• Vi måste inte dela varandras intressen men det underlättar om vi visar intresse för vad den andra brinner för.
• Lyssna, lyssna, lyssna. Båda måste lyssna massor på varandra. Och sedan lyssna ännu mer – utan att gå in i försvarspositon.
• Kompromissa. Kärlekens gyllene regel – förutsatt att båda parter kan tänka sig att göra det.
• Att få tid att göra sin grej.
• Om att göra sin grej innebär någonting hemma – att få göra den med lyxen att inte behöva bli störd av vardagsfixet. Som när jag sitter på trainern i garaget eller när Jimmy vill fixa med någon renovering.
• Att dela på vardagsfixet. Ibland genom att den som är bäst lämpad för en uppgift tar sig an den, ibland genom att vi delar på det som alltid ska göras.
• Att få lite vuxentid. Att bara få vara oss – inte föräldrar – en liten stund är så värt. Och det innebär inte att vi behöver kasta oss iväg på någon fancy weekend – att få vara hemma ifred och tröttglo på varandra en eftermiddag är jävligt värt.
• Acceptera att vi är och vill olika saker.
• Att snacka om saker när man inte är arg. Och stämma av att man uppfattat något likadant.
• Vi utnyttjar att en av oss är bättre på något än den andre och vise verca. Som att Jimmy är morgonpigg och jag är kvällspigg – det är en tillgång som förälder!

Så. Varsågod för relationsråd. Jag är ingen expert på förhållanden generellt men jag är hälften av expertisen kring vårt.