“Nu är hennes nya cykel på väg till rätt land!”
Det var det första meddelandet jag skickade till Jimmy i morse. Att Lovis nya cykel är på väg. Den var på väg redan igår men det hade blivit fel land på adressen, så den var på väg till Danmark. Nu är den på väg till Sverige.
Att det är alla hjärtans gör vi inte så stor sak av. Eller – på vårt vis gör vi det. Redan igår kväll påminde vi varandra om att vi firar elva år idag. Och vi har köpt ett litet hjärthalsband till den unga dam i familjen som tycker att alla hjärtans dag är världens grej. Hon har massproducerat hjärtteckningar i flera veckor.
Men Jimmy och jag, vi ska ha vardag vi. Det var gemensam vardag vi önskade oss allra mest när vi förälskade oss i varandra. Det var liksom inte helt enkelt – det skiljer tretton år på oss och vi levde helt olika liv på två olika platser.
Nu lever vi i samma vardag. Alla hjärtans vardag. Ibland äter vi lammstek på en tisdag, ganska ofta äter vi korv med bröd en söndag, vi somnar i soffan, vi kollar Antikrundan och Historien om Sverige, vi har gemensamma intressen och vi lyssnar på varandra när vi vill snacka om icke-gemensamma intressen. Vi är varsin person men vi är inte längre varandras nummer ett.
För det är det hon som är. Hon som ska få en ny cykel som inte är på väg till Danmark längre. Det är det mest alla-hjärtans-fina jag kan tänka mig, att vi har henne och att hon är vår nummer ett.
Jag hoppas du har någon du kan ösa lite extra omtanke över idag om du vill det. Och att någon tar lite extra hand om dig ifall du vill det. Och om du känner att det här är en usch-dag, att du kan ta hand om dig själv, gör något som får dig att må bra och kom ihåg att i morgon är det en vanlig dag igen.
Jag skickar en allahjärtanskram till dig! Så glad att du hänger här! ❤️
Lästips:
Relationstips: Vi lämnar varandra ensamma hemma ibland
Relationsfilosofi: Det är inte din partner som ska fixa dig!