Ett år med räddningstjänsten ✓

Jag tar ut kontaktlinserna för dygnet-runt-bruk, rengör dem och sätter in dem igen. Flätar håret, sätter på mig en seamless sport-bh av den där mjuka och följsamma sorten, en som går att sova i, för det sparar några sekunder om larmet går på natten. Jag drar på mig en t-shirt som är skön nog att sova i men skruttig nog att tåla en rökdykning och innan jag går och lägger mig ställer jag larmställsbyxorna nedkasade över stövlarna precis vid ytterdörren och kontrollerar att bilnyckeln ligger i fickan. Resten av larmstället, en banan och en flaska vatten har jag ute i bilen.

För ett år sedan var jag med på mina första måndagsövningar med kollegorna i Gränna. Nu står det en liten brandbil på uppfarten hemma och jag har vant mig vid att låta beredskapen sätta ramarna var fjärde vecka. Oftast är det ganska lugnt, det kan gå dagar mellan larmen och nu när rutinerna sitter tänker jag knappt på att jag är i beredskap. Ja, förrän jag lämnar över – då känner jag att jag slappnar av helt, för litegrann på helspänn är man omedvetet hela sin vecka. Och för mig som egentligen är lite stökig av mig tar det en del energi att ha stenkoll på radion, telefonen och mina prylar 24 timmar om dygnet. Inte lika mycket nu som när jag tacksamt såg fram emot att vara ytterst slarvig efter min första vecka och vem vet, kanske ännu mindre om ett år.

Att försöka gissa sig till när det gå ett larm via radion jag alltid har på mig ska har visat sig absolut lönlöst. Det kan vara världens trafikstockning vid stora vägarbeten på E4:an och ändå händer inget. Det kan vara ishalka och gula varningar och noll larm. Och sedan, helt plötsligt och oväntat, en vanlig förmiddag eller en lugn vardagskväll – jag då brinner det för fullt någonstans, bilar har kört in i avspärrningar och någon mår dåligt. 

En av grejerna jag var mest orolig för inför jobbet som deltidsbrandman var sömnen. Sömn är ju min största issue, jag har svårt att sova och sover väldigt lätt. Aldrig trodde jag att jag skulle sova som en stock under beredskapen, det är inte klokt. Det är helt klart svårt att somna om när man kommer hem mitt i natten efter larm men så länge det inte piper eller fram tills det piper sover jag som en prinsessa.

Och just det ska jag göra nu. Gå och lägga mig och sova efter en lång dag. Kanske ska jag sova hela natten. Kanske ska jag ut och köra blåljus om en timme, det är inte lönt att försöka gissa hur det blir. Jag vet bara att jag är väldigt glad att jag vågade, att jag klarar det bra, att det känns roligt och meningsfullt och att jag kan sätta check på mitt första år med Räddningstjänsten.