Några dagar och en helg senare känns allt lite bättre. Sedan jag skrev sist har jag fixat saker. Tagit tag i sånt som behövdes tas tag i. Kavlat upp och huggit in på några enkla projekt här hemma. Gjort sånt som jag vet att jag behöver göra för att hålla mig ovanför ytan, sånt som gör mig glad att ha bockat av eftersom det hängt över mig länge. Noterat att det i vanlig ordning påverkar mig galet mycket att jag inte kan springa eller cykla men också att jag behöver hitta sinnesro att lande i det eftersom jag inte kan göra något åt på kort sikt.
Till synes enkla grejer som att tvinga iväg sig själv till gymmet, sätta ny lera i kakelugnen, städa både uterummet och cykelgaraget, göra ett par storkok bra mat för att slippa laga mat varje dag och träffa vänner har gjort mig gott. Är fortfarande inte på topp men jag är inte på väg nedåt i alla fall. Lättnaden.
Häromkvällen stannade jag och Lovis till vid Gyllene Uttern utanför Gränna på väg hem från cirkelträning på brandstationen. Vi passade på fastän det var rätt så mycket bråttom hem till kvällsmat och läggdags och jag kände mig nöjd över att inte bara ha gjort saker med högt insteg, utan även passat på. Det är fint för själen det.
