“Åh, nej mamma, jag har ju inte sprungit idag!”
Vi är snöiga och trötta efter massor av pulka nedför backen i betet hemmavid, och vi har just borstat av oss den värsta snön, grävt fram bilen och ska åka ned till Gränna. På utlämningsstället väntar min nya kamera och jag har lovat Lovis lördagsgodis (ja, jag har absolut blandat ihop dagarna och glömt bort att det bara är fredag). Både lördagsgodis och ny kamera är stora happenings som händer sällan.
Då tittar Lovis med en aning förtvivlad blick och säger att hon inte sprungit idag. En aning förvirrad nystar jag i vad det handlar om och det visar sig att hon har ett nyårslöfte. Hon ska springa varje dag.
Vi diskuterar rimligheten i att springa varje dag och hon får komma fram till att en runstreak när man är åtta är görbart men att det tar mycket energi och det blir tricksigt deluxe om man inte vill springa utan sin mamma. Istället bestämmer vi att hon ska springa varje helg. Och jag tänker att om hon inte lyckas få till det på helgen – ja då ser vi till att hon får sitt springpass i veckan istället. Och så jublar jag inombords, våra enkla löprundor den senaste tiden har alltså varit något hon tyckt så mycket om att hon gjort nyårslöfte av dem. Life goal!
P.S. Vi fick en snödump. Byggde snökatt och åkte pulka och fick lägga en rejäl stund på att skotta fram vägen. Äntligen! Tog inga härliga bilder. Men i morgon ska jag testa min nya kamera!
