Jag har börjat tänka på Rallarloppet när det känns tungt eller när det mjölksyrasvider i benen för att motivera mig. Det kändes så bra då, allting stämde i kroppen och benen jobbade på galet bra. Solsken, vacker natur och mod att våga köra lite fortare utför än jag egentligen vågade.
Kravlös cykelglädje och pannben hela vägen – jag har plockat fram det minnet flera gånger de senaste veckorna. I spinningsalen, på cykeln, under styrkepassen på gymmet – att tänka att det jag gör nu kommer att göra att det kan kännas sådär bra i vår när startskottet går för första gången, att tänka så gör att jag enklare kan peppa mig själv. Hur gör ni? 
4 comments
Precis så gör jag också.
Jag plockar fram känslan från Jämthjulingen och Lofssjön runt när jag kunde gå med i utbrytningar, ta ryck och bara känna mig stark. 2:a-platsen i Norrlandsmästerskapen i Tempo ger också bra känsla. Grymt bra pepp!
Eller hur, världens bästa pepp! Kul att du gör likadant 🙂
Jag gör tvärtom, tänker på årets sämsta tävling… Och att om jag inte vill vara lika kass som där det bäst att ta i!!
Hmmm, man kanske kan köra en kombo för att bli überpepp?