Lyckopirr i magen

Vet ni, jag har gått omkring med ett lyckopirr i magen ända sedan vi kom hem från Isaberg i förrgår kväll. Förra året slet jag med SM-banan, jag ångrade att jag anmält mig, jag fick det inte att stämma och så gick ju cykeln sönder några dagar före rejset.

Årets bana ger mig ett lyckorus i maggropen – inte för att jag på något vis är i sådan form att jag tror mig knipa medaljer bara sådär – utan för att jag har så galet roligt när jag är där och kör. Banan är så himla rolig och jag kör så tekniskt bra nu – och min magiska Scott Scale RC 700 gör jobbet där jag behöver lite extra hjälp.

Jag brukar tycka att handbyggda leder är läskiga, att det är för svårt, för mycket stockar, för avancerat – men på Isaberg känns allting bara så galet kul. Åh, jag längtar efter nästa tripp dit, efter nästa omgång monkeybajklyckopirr i magen. Men först: några dagar i Rättvik följt av några dagar i Järvsö.