Älgflugor i håret och favoritoutfit

Skog och mark har som en magnetisk dragningskraft för mig. Jag liksom bara måste ut. Särskilt när känslorna stormar och själen måste läka – då är dragningskraften störst. Jag är glad att mina föräldrar tidigt rustade mig med tryggheten att vandra i skog och mark. Jag vandrar ofta stiglöst och hittar min egen väg genom skogarna och jag vet att jag alltid hittar tillbaka, även om jag inte vet exakt just var jag är kan jag navigera mig tillbaka dit jag kom ifrån, det är lustigt men jag får som en känsla som berättar vart jag ska när jag inte har en stig att följa. Förstås följer jag stigar också, stora som små, att gå samma väg som andra redan trampat är inte att förakta, ofta leder en stig eller en led till något bra och vackert.

Jag brukar sätta mobilen på stör-ej-läge och lämna kameran hemma och om det är säsong hugger jag svampkorgen på väg ut. Outfiten på bilderna i det här inlägget är min bästa, kläder som jag känner mig många gånger bekvämare och snyggare i än alla de där festklänningarna jag har i garderoben men helst inte använder.

Älsklingskängan Lundhags Professional High på fötterna, en skön skogsbralla till det och en knallig tröja, på bilderna är det en Swift Halfzip W från Craft. Att tröjan ska vara knallig när både skor och byxor liksom smälter in i skogen är viktigt, jag vill synas – just nu jagas det en och annan bock och snart börjar älgjakten och eftersom jag inte för så mycket väsen av mig när jag är ute vill jag i alla fall synas, ifall jag av misstag skulle hamna i närheten av ett jaktlag. Om hösten vill jag gärna ha på mig en tunn mössa också, älgflugorna gillar min blonda kalufs och jag är inte helt förtjust i att pilla bort dem ur hårbotten.

Jag trivs så himla bra i skog och mark. Just den här bilden är inte direkt från de djupaste skogarna men väl från ån hemma, just där Brötjemarks dygnskvarn låg en gång i tiden. Är det så att det inte finns tid att gå långt passar jag gärna på att gå ned hit och sätta mig en liten stund vid det som är kvar av fallet där kvarndammen slutar och bara andas djupt för att hitta ro.