Åttahundranittioåtta höjdmeter skitväder

Om man ska cykla åttahundranittioåtta höjdmeter i tre grader och ihärdigt duggregn är det en fördel att ha ett mål med sin träning. Ett mål motiverar och skapar träningsglädje. Det väcker lusten att utmana sig och det plockar fram det pannben när det känns slitigt. Flera gånger under mina tre timmar i sadeln i gårdagens skitväder tänkte jag på hur bra det kändes att ha ett mål hyfsat nära i tiden och att anmäla sig till Abloc Winter Challenge verkligen plockat fram lite extra gnista i träningen för min del.

Annars hade jag kanske oktobervilat för fullt just nu och inte tagit mig ut och upplevt hösten sådär riktigt nära. Jag kanske hade missat hur härligt tre grader kan kännas när man väl jobbat upp värmen i kroppen och cyklar på i ett bra arbetstempo. Jag hade kanske inte rullat på den lövgula vägen till Huskvarnagubbens mellan Reaby och Nyarp och jag hade kanske missat den dimtyngda utsikten över Bunnsjöarna.

Jag visste inte riktigt vad jag kände för när jag stack ut igår, jag visste bara att jag behövde ett längre pass, i tretimmarskategorin och efter att ha värmt upp och matat lugnt uppför en längre klättring blev jag sugen på mer och körde helt enkelt omkring och cyklade backar. När jag kom hem hade jag en förhoppning om att jag skulle ha kammat hem tusen höjdmeter men Strava visade åttahundranittioåtta och det är minsann inte fy skam i regn och rusk och det kändes riktigt gött att vara igång med långpassen inför varvet runt Vättern.

Hur är det för er, har ni kommit igång med distansen och vinterträningen ännu eller är det klassisk oktobervila för hela slanten?

Röd cykel, rosa shorts. Äsch då, en kan ju inte matcha jämt eller?

Det här är en skogsväg mellan Reaby där jag är uppvuxen och grannbyn Nyarp där jag hade flera kompisar som liten. Mitt emellan byarna ligger ett par vackra röda hus och i ett av dem bodde en farbror från Huskvarna tillsammans med sin fru om somrarna. Vi kallade honom Huskvarnagubben och om man hade bråttom till en kompis fick man skynda förbi för han var alltid pigg på långa pratstunder. 

Den här utsikten över Bunn går inte av för hackor. Inte heller klättringen dit upp, den är lång och den har 18% lutning och igår var asfalten i början av backen täckt av hala löv som extra utmaning.