En helg tvärtom

Det blev en helg tvärtom den här helgen. Tvärtom mot vad jag hade tänkt mig. Jag hade planerat för långpass både lördag och söndag, kanske ett besök hos morfar och en skön skogspromenad. Och förstås – ett långkok nu på söndagskvällen och en känsla av att vara laddad inför veckan.

Men tvärtom blev det. Jag var för trött för just precis det mesta, de senaste veckorna har jag jobbat lite för mycket eftersom jag så gärna vill komma ikapp och i fas. Det har inte riktigt räckt till allt jag velat men det räckte precis för att jag skulle vara helt slutkörd ungefär redan i onsdags.

Fredagkvällen blev sen, på lördagen vaknade jag tröttast i världen och liksom socialt bakfull och alldeles seg i huvudet. I en strävan att vara en grymmingsambo hämtade jag J mitt i natten efter en utekväll med grabbarna i lördags och sedan var jag uppe i varv och somnade inte förrän fram på småtimmarna och söndagen var ännu tröttare än lördagen.

Jag har visserligen gjort adventsfint här hemma men inte så mycket mer. Förutom att äta galet många clementiner och sträcktitta på The Crown på Netflix.

Jag är fortfarande något så in i bomben trött mentalt och lite sur på mig själv, det är så himla onödigt att köra slut på sig så träningen blir lidande, för om träningen blir lidande blir benen inte lika trötta som huvudet och då hamnar jag rackarns långt från balans.

Gör om gör rätt – jag taggar ned lite inför nästa vecka, lagom mycket av allt är ju den enda melodi som funkar om det inte ska bli tvärtom. Och faktiskt – planera träningen, jag måste styra upp mig själv litegrann!