Recovery i kyligt vacker solnedgång

Avdelningen för allt eller inget satte sig på cykeln strax innan solen gick ned i eftermiddags och tänkte cykla. I tre timmar. Minst. Helst fem. Okej med fyra. Pang på bara – Vintervätternpanik på grund av för få distanspass, nu j-lar tänkte jag, nu ska här samlas mil.

Men. Sådär funkar det ju inte, det har vi väl ändå lärt oss nu? Har man börjat tulla på energireserven är det recovery ride som gäller. Inte allt eller inget utan lagom. Lagom. Det svåraste av allt.

Det blev en och en halv timme i maklig takt. Jag fick en magisk solnedgång, jag fick rensa tankarna i lampans sken, frisk luft och lite förfriskande nedkylning – glömde kolla termometern och tänkte att det var en sisådär sex plusgrader som vanligt men det var ju minusgrader. Och så tog jag ett helt gäng ungefär likadana bilder och kan inte välja vilken som är bäst så bloggar med alla.

I vanlig ordning kändes livet riktigt fint efter att ha varit ute och cyklat. Och runt Vättern kommer jag väl ändå om en månad, det kommer bara var lite mer smärtsamt än om jag hade varit pigg nog att bränna av ett fyratimmarspass just idag.

Undrar förresten hur solnedgången kommer att vara på Abloc Winter Challenge? Och soluppgången? Tänk om det skulle bli snö på marken och sådär gnistrande lagom kallt och klart så vi får se solen stiga och dala den 28 december. HOPPAS!