En lätt hardtail, dubbdäck, snö & fint häng med Bikewife-Maria

Efter månader av MTB-abstinens och lite över en vecka med cykla-ute-abstinens fick jag äntligen till årets första runda igår. J plockade ihop en hardtailtjugosexa av det vi hade liggandes hemma och jag var väl i himlen, jag har ju varit utan skogscykel sedan i oktober och det är oändligt lång tid för mig.

Det är verkligen på mtb jag hör hemma. Det kändes alldeles, alldeles underbart med feta däck och brett styre efter att ha kört cross hela hösten och vintern. Crossen är en grym cykel men det finns inget i min värld som slår att åka skogshoj, det är ett sådant lyckorus att åka stig så det finns inte.

Årets första runda blev episkt bra. Vi åkte inte fort eller tekniskt – vi rullade genom vinterlandskapet på Huskvarnaberget, snackade och fotade. Ni vet ett sånt där pass som ger energi i mängder och som faktiskt behövs för att bryta av ibland – en kan inte alltid hålla på och köra så fort man kan, ibland måste man njuta också.

Maria, som för övrigt dyker upp som #Bikewife på instagram.com/familybikelife, sportade nya vinterskor från Scott och hon gav dem bra betyg. Mina har varit med ett tag nu och jag har börjat kika lite på om det inte är dags för nya, kanske är det sådana här jag vill ha. Vi får se!

Det här med hardtail och tjugosextumshjul förresten, jag måste erkänna att jag tycker att det är galet kul. Hojen väger absolut ingenting och det är rackarns snabbt och kvickt med små hjul. Det var runt tre minusgrader och torr luft – alldeles perfekt cykelväder, och det var lagom mycket snö på backen – greppigt och kul att köra i och dubbdäcken gjorde sitt jobb där det behövdes. Behöver jag ens säga att jag längtar efter mer stigcykling nu?