Om att resa, och att göra det med arton kilo täcken

Fråga ungefär vilken person som helst vad hen skulle göra om hen vann X miljoner och hen får någonting glittrigt och drömskt i ögonen och svarar: 

“Resa!”

Fråga mig vad jag skulle göra om jag vann X miljoner och jag skulle få något glittrigt och drömskt i blicken och svara:

“Vara hemma!” 

Jag tycker nämligen att det är lite jobbigt att resa. Det har jag alltid gjort och efter utmattningen blev det extra jobbigt. Ett tag gick det liksom inte, det var full panikångest varje gång – men nu, fem år senare kan jag få det att funka och jag vet att om jag bara kommer på plats är jag okej och har skoj. Det är att planera och packa och passa tider och komma ihåg saker och ha framförhållning som blir ett stort kaos i huvudet på mig.

Helst vill jag vara hemma och jag älskar att göra dagsutflykter. Annars vill jag resa med bil. Egen bil. Då kan jag fylla upp bagaget med ungefär alla prylar som möjligtvis kan tänkas behövas (och det är ganska många, cykel är en prylsport) och slippa oroa mig. Särskilt slipper jag oroa mig för att släpa runt på mina tyngdtäcken som är det allra tyngsta och jobbigaste i min packning.

Vi snackar alltså arton kilo täcken. Jag har ett Somna kedjetäcke som väger åtta kilo och ovanpå det har jag ett vadderat tyngdtäcke som väger tio. Utan dem kan jag möjligtvis slumra till, men hamnar liksom inte mer än i ett sorts tillstånd mellan sömn och vakenhet och att få sova är nyckeln till att få allt att fungera. Med tyngdtäcke kan jag sova djupt en hel natt. Det är magiskt och ska jag vara borta flera nätter är det liksom inte ett alternativ att lämna dem hemma.

Att jag har dubbla beror på att landstinget här inte har upphandling med rätt leverantör. Jag vill ha ett kedjetäcke närmst kroppen men landstinget kan bara tillhandahålla vadderade täcken, och jag har fått utskrivet ett tiokilos som jag lägger ovanpå mitt åttakilos kedjetäcke. Jag skulle behöva den tyngsta varianten av kedjetäcke, lite så jag faktiskt funderar på att investera i ett själv, fastän de är tokdyra när man inte får dem på recept. Kedjetäcket, som faktiskt har just kedjor insydda i vadderade kanaler, formar sig efter kroppen och tyngden fördelas jämt.

Sömn har alltid varit ett stort problem för mig. Jag har alltid haft svårt att sova och jag måste minimera all intryck. Inga lampor kan vara tända, inga ljud får höras. Helst vill jag stänga ute ljud med öronproppar. Strax efter att jag blivit sjukskriven för utmattning fick jag ett tyngdtäcke utskrivet av en arbetsterapeut som fattade vad som var fel och sedan dess har jag kunnat sova.

Drömmen om att vara en sådan där som slänger ned några grejer i en enkel väska och drar iväg på resa är ju dock totalkörd. Att resa lätt finns inte på kartan, om man viker ihop båda täckena prydligt får de precis plats i en sådan där blå IKEA-kasse, både tungt och skrymmande.

Hursomhelst – idag jobbar jag hemifrån och när jag är klar med det ska jag vika ihop mina täcken och åka till Åre. Är lite orolig för att det ska vara krångligt att ta sig till Nässjö i tid eftersom det har utfärdats klass 2-varning och fulväder deluxe är på ingång. Håll en tumme för att tågen går som de ska!