- Suget efter sushi intensifieras hos cyklisten. Ett jämnt fördelat intag av nio bitar lax är det enda sättet att överleva.
- Suget efter citrusfrukter kvarstår hos cyklisten men viss kräsenhet uppstår. Apelsinen måste kännas perfekt, clementinen måste vara sur och antalet grapefrukt i fruktskålen ökar markant. Suget efter iskallt vatten ökar ytterligare och cyklisten saknar sin skyhöga kaffekonsumtion.
- Cyklisten hänger sig åt dagdrömmar om SRAMS nya kassett Eagle.
- Det är vanligt med känslor som löper amok. Cyklisten oroar sig över ifall en gravidsommar med singelklinga är görbart, ångrar att hon inte valde en modell MTB med drop post och undrar om de justerbara hängslena på favvobibsen kommer att vara tillräckligt långa i månad åtta.
- Cyklisten får påminnelse om att hon inte tackat varken ja eller nej till start i olika lopp och försöker beräkna vilken vecka hon kommer att vara i och om det är görbart.
- Cyklisten har ätit upp sig litegrann och får programmera in några extrakilon på sin wattbikeprofil.
- Cyklisten upplever att det går att träna igen. Lite inledande kväljningar under uppvärmningen, sedan går det bra att ta i.
- Cyklisten längtar efter att få unboxa och provköra Scotts nya ramgeometri.
- Cyklisten skickar en bild på sin mage till sin moster. Den putar ut minimalt och cyklisten har ju ökat lite i vikt och hon ställer frågan “prutt eller bebis?”. Svaret som kommer tillbaka är “det där tror jag är mat”. Mostrar har ju rätt för det mesta, ännu syns 60 millimeter cykelfrö inte utanpå cyklistkroppen.
- Cyklistens pappa ringer och säger att cyklisten inte får träna för det är farligt, man kan välta med cykeln och en får inte välta när man har hans barnbarn i magen. Cyklisten förklarar att det faktiskt är det motsatta, att det är bra att försöka bibehålla sin nivå men att man inte ska försöka förbättra sig. Den blivande morfadern låter dig inte övertygas. Cyklisten beslutar att fortsatt undanhålla information samtlig träning för densamme.
- Cyklisten funderar på att öppna boken om gravidträning som hon fick låna av en klok vän som är både cyklist och morsa. Det kanske börjar bli dags för bäckenbottenintervaller? Styrka för att skaffa starka armar som orkar lyfta bebis och kanske går det att träna så att rehaben efter förlossning går lättare?
- Cyklistens sambo kommer undan med kommentaren “jag längtar efter att du ska bli tjock” men får i övrigt hantera alla möjliga onödiga humörsvängningar.
Vänta barn
Det här händer i cyklistkroppen i vecka 13
You Might Also Like...
Previous Post
Gravidvecka 13
Next Post
När jag blir stor vill jag bli veteran
10 kommentarer
Carolin
21 februari, 2017 at 10:44Eagle är en dröm! Jag är så himla nöjd med min och har ju bara hunnit testa den några turer! Och mannen min är avundsjuk som bara den! 😉
Elna
21 februari, 2017 at 10:49Jag längtar så himla mycket efter att testa min när den kommer 😀
Sofia
21 februari, 2017 at 12:52Tror jag var i sjunde månaden när jag körde omkull i skogen, eftersom jag var defensiv istället för offensiv. Landningen blev väldigt akrobatisk eftersom jag inte ville landa på magen och inte ville skrapa cykeln.
Tur att jag var själv och ingen filmade…
Hängslena? De får plats på sidan, magen putar ju bara ut på mitten ☺️
Elna
21 februari, 2017 at 13:14Haha, tur! Och tur det gick bra! Det är ju när man ska vara försiktigt som man drar omkull också, så himla typiskt. Jag tänker att jag förstås kommer att köra b-spår inte ge mig på nya saker som känns svåra men annars försöka åka på som vanligt så länge det går och känns bra. Tänkte förstås inte på att hängslena hamnar på sidan, gött – då är den saken ur världen 😀
JB
21 februari, 2017 at 12:59Haha, cykelfrö! Underbart.
Dropperpost går väl att eftermontera om man vill ha en sån? (jag har en och förstår inte hur jag klarade mej utan på min förra cykel.)
Träna du, cyklistpappor kan och vet inte allt.
Sitter det Eagle på din nya hoj, med 1×12, så borde du klara dej utmärkt. Annars får du väl ha ett par olika klingor att byta mellan beroende på aktivitet.
Skönt att cyklistens sambo kom undan med den kommentaren, jag förstår vad han menar och tycker att det var gulligt sagt.
Helena Enqvist
21 februari, 2017 at 18:09hihi, det där citrusfrukterna känner jag igen..det är förvisso 17 år (JÖSSES) sedan men jag var galen i clementiner.
Josefine
21 februari, 2017 at 18:40Ser fram emot att få komma ner till Huskvarna om ett par månader och träffa min halvtjocka cykeltokiga vän 😍 Ta hand om dig kompis!
Elna
24 februari, 2017 at 13:55<3 <3 <3
Pirre
24 februari, 2017 at 09:48Oslagbart! 😀
Gravidvecka 41. Fyrtiofuckingett - en sushimering i magbilder. - Elna Dahlstrand
3 september, 2017 at 20:41[…] började det inte med sushi – det kickade igång med citrusfrukter. En inkörsport liksom. I vecka 13 hängde jag fortfarande på gymmet och tyckte det var underhållande att magen putade. […]