Veteraner är så himla fantastiska. Ni vet, de där människorna som åkt sina Vasalopp och Vätternrundor år efter år efter år. De som tränat på i alla väder och som levt med sin passion för en sport genom livet oavsett om den varit trendig eller inte. Jag har alltid sett upp till dem – och för mig som vuxit upp längs med Vätternrundans vägar var det nästan det allra festligaste med rundan när de första cyklisterna kom åkandes över kullerstenarna i Gränna. Det var ju nämligen veteranerna som fick starta lite innan alla andra. De såg alltid så himla glada ut och när de kom, då visste man att rundan var igång och folkfesten började.
När jag började cykla Cykelvasan det första året loppet gick tänkte jag att jag skulle köra varendaste Cykelvasa tills jag blev gammal så jag kunde bli en sådan där gammal rynkig krutgumma som kört mellan Sälen och Mora varendaste år. Jag tror jag körde sex år på raken men sedan kom livet lite emellan. Men jag tänker ändå att man kan bli en veteran, bara man håller igång så länge det bara går.
Ni kanske redan hunnit se att Craft har gjort en hyllningskampanj till veteranerna i Vasaloppet? Härliga människor som skidat år efter år, med hjärta och pannben i fäders spår – jag sitter liksom och ler för mig själv när jag läser och kollar på filmerna och så tänker jag att jag så innerligt hoppas att jag har snorsportarglädjen med mig hela livet. Som morfar, han fick sluta cykla långt när magen krånglade men han fortsatte att skida och springa så länge han orkade.
Har du någon minut över och vill få lite träningsinspo bortom det här med att jaga tider just här och nu? Kolla in kampanjen på www.craftsportswear.com/kampanjer/veteran/ – den är fin och genomtänkt. En hyllning helt enkelt.
————
Och du, det här är inte ett sponsrat inlägg, det skriver jag för att jag känner för det och jag tyckte så mycket om kampanjen som mina vänner på Craft gör. Jag är förstås superlycklig över att vi kommer att fortsätta jobba ihop och inleda ett vårigt samarbete alldeles snart men just nu tyckte jag att de gjort en grej som förtjänade lite PR.
1 comment
Apropå snor, morfar var en baddare på att snyta snor utan näsduk, ett finger på ena näsborren o sedan en fräsning som hette duga! Han tyckte att jag skulle lära mig det också?