Saker en gravid cyklist längtar efter

Förutom det alldeles uppenbara som att få träffa vårt cyelfrö och se henne i sin pappas famn, sniffa bebisdoft och lära sig hur den nya vardagen med bebisliv och familj ska bli så finns det några saker jag längtar alldeles särskilt mycket efter just nu. Liksom ego-längtar lite efter, saker som är bra för mig.

• Intervaller. Tänk att jag gaaaaanska snart kommer att kunna få en halvtimme för mig själv och sätta mig på hojen och köra fyra-fem kräkas-jobbiga intervaller uppför backen här hemma. Att träna hårt ger mig energi som enbart vila inte kan leverera, det ska bli så härligt.
• Att komma i form. Fokuset ligger inte på att gå ned mina kilon, det kommer att komma på köpet – fokuset kommer att vara att just att komma i form igen. Bygga grundstyrka och kondition, pussla ihop magmuskulaturen, återinföra vadmusklerna och armstyrkan och hitta tillbaka till en typ av kropp jag trivs med. Den vältränade.
• Allt det där goda man inte får äta när man har en bebis i magen. Som parmaskinka och mögelostar. Getost. Rökt fisk och kött som inte är genomstekt. En svensk och ekologisk bit riktigt fint nötkött, sådär rött i mitten – mmmmmm, vi får tända grillen när vi kommer hem från BB minsann.
• Långa, snabba barnvagnspromenader genom färgsprakande landskap med hög och klar höstluft. Med och utan sällskap. Här hemma kring våra vackra byar, i Huskvarna, längs med Vättern och på Öland. Den här hösten kommer bli något alldeles extra, jag har det på känn.
• Att kunna ha mina favvokit igen. Skitsamma om smaljeansen passar eller inte, men att komma i tävlingströjan eller cykelkurbitsen och känna sig sådär matchymatchymegasnygg på cykeln igen – läääängt.
• Sova på mage. Mamma har berättat att hon kunde sova på mage en natt efter att jag föddes, sedan drog amningen igång for real och då gick det inte längre. Som jag längtar efter en natt på mage, helt tokigt mycket längtar jag.
• Att köra skiten ur min nya MTB utan att behöva vara orolig för att ramla. Satan i gatan vad jag ska åka cykel. Jag ska bli skitig och svettig och med allra största säkerhet kommer jag att få ett gäng blåmärken och skrapsår när jag ska hitta tekniken igen efter en sommar utan hopp och dropp och branta utförsåkningar.