Lycka i all sin enkelhet

Det är en alldeles vanlig måndagskväll och jag har just nattat det finaste barnet i världen. Sjungit för henne, matat henne, vaggat henne. Lyssnat på hennes vakna, korta små andetag tills hon tar en liten suck och andningen blir djup, rofylld och långsam. Att söva ett barn är tidskrävande men varje gång jag lyckas, varje gång jag lägger ned henne i korgen och sätter en godnattpuss på hennes panna känner jag mig lycklig.

När hon somnat smög jag nedför vår alldeles nya trappa och öppnade datorn. Jimmy sover i gästrummet i garaget, han behöver verkligen en natts ostörd sömn, och jag har en liten stund alldeles för mig själv. Egentligen borde jag kasta mig på kudden – sömn är hårdvaluta, men att sitta uppe och skriva en liten stund är en liten vardagslyx jag behöver.

Jag klickar mig in på några av de bloggar som ger mig energi. Hittar ett inlägg hos Sara om januaripeppen vs januarideppen och en länk till Claras inlägg om ett lyckligt liv. Jag skummar igenom dem och tänker att det passade mig så himla bra idag att få läsa just det där för jag är så oerhört nöjd över så många små saker i livet som tillsammans kokar ihop till att jag en alldeles vanlig måndag fått uppleva massor av lycka i all sin enkelhet.

Idag kände jag mig liksom extra lycklig. Tacksam. Glad över livet. Nöjd och med en skönt trött känsla i kroppen och själen efter en lång promenad i genom solen och vintern hemomkring med min lilla familj och en mycket fin vän. Lite fin träningsvärk i benen efter knäböj med en skrattande, sprattlande, jollrande sexkommafemkilos vikt.

Jag tänker att lyckan är enkel om man gör den enkel. Om man bara tillåter sig att se allt det storslagna i det lilla och enkla i vardagen.